Herr talman! Inkomsterna för kommunsektorn beräknas i år till 895 miljarder. För nästa år är beräkningen 925 miljarder, och för år 2016 är beräkningen 963 miljarder. Det sker alltså nu en kraftig ökning av kommunernas inkomster, och den fortsätter under åren när vi blickar framåt. Det här beror på att ekonomin växer och sysselsättningen stiger. Vi har också en utveckling där olika reformer, inte minst på skolsidan, ger mer pengar till kommunerna.
Blickar vi tillbaka till 2007 och blickar ut över de här åren kan vi konstatera att regeringen har genomfört omfattande reformer för att förbättra vår samlade gemensamma sektor. På rättsområdet handlar det om 30 miljarder i reformer sedan 2007. Inom hälso- och sjukvård och omsorgsverksamheterna handlar det om 43 miljarder i reformer för att förbättra systemen. Inom utbildning och forskning är det sammanlagt 49 miljarder i aktiva reformer som har genomförts. År för år har vi lagt fram budgetar där vi kunnat förbättra våra gemensamma system för att säkra god trygghet för alla.
Det här återspeglas också av att det var ungefär 1,2 miljoner personer i den kommunfinansierade sysselsättningen 2006. I år räknar vi med att landa på 1 230 000, en ökning med 30 000 personer. År 2016 stiger det till 1 250 000 personer. Antalet sysselsatta i kommunalt och offentligt finansierad verksamhet ökar alltså under de här åren.
Det stämmer inte att vi har en urholkning av välfärden därför att försörjningsstöden skulle ha exploderat dramatiskt. Enligt den senaste statistiken från Socialstyrelsen är nu den andel av befolkningen som är beroende av försörjningsstöd den lägsta som landet upplevt, långt lägre än de nivåer vi hade när Socialdemokraterna styrde Sverige på 90-talet.
Starka offentliga finanser är helt centralt för välfärden. Starka offentliga finanser är avgörande för dem som är beroende av välfärden. När man tappar greppet om de offentliga finanserna och tvingas göra stora nedskärningar, som vi har sett i många socialdemokratiskt styrda länder, drabbar det välfärden. Då får man hålla igen på offentliganställdas löner, minska antalet offentliganställda och skära ned i pensionssystem och andra system. Det är därför det är så viktigt att man bedriver en aktiv konjunkturpolitik där man använder goda år till att sätta av pengar, så att man kan agera när krisen kommer. Det är därför vi har ett överskottsmål. Det överskottsmålet är så formulerat att vi ska nå 1 procents överskott när ekonomin åter är i balans.
Här vägrar Socialdemokraterna ge svar. Vi får inte i någon av debatterna besked från Socialdemokraterna om huruvida man tänker upprätthålla överskottsmålet. Jag har kunnat belägga att skillnaderna mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är så stora och så omfattande att man inte kommer att kunna förhandla sig fram till en budgetpolitik som leder till ett finansiellt sparande på 1 procent 2018.
Det är därför man vägrar ge besked om det finansiella sparandet. Den oenigheten har ett pris. Vi vet vem som kommer att få betala det priset om olyckan är framme och Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bildar en regering tillsammans. Det är de som är beroende av välfärden. Det är de som riskerar att bli arbetslösa i nästa kris. Socialdemokraterna håller på att försätta sig i en situation där de planerar att upprepa de misstag de gjorde på 80-talet.