Herr talman! Det är lite skrattretande när Anders Borg återkommer till hur det ska bli efter valet. Han vet inte heller vilka han ska regera med om han skulle få ihop det med några partier. Ni vet inte vilka partier som klarar sig. Vi låter väljarna avgöra vilka partier som de tycker är bäst. De ska få avgöra själva innan vi sedan förhandlar med de partier som eventuellt är beredda att vara med i en socialdemokratiskt ledd regering med en finansminister som heter Magdalena Andersson.
Arbetslösheten är 8 procent. Det är 2 procent mer än 2006. När Anders Borg tillträdde 2006 sade han: Det kommer att ta två år innan vår politik kommer att bita. Vi vet vad som hände. År 2006 tillkom 153 000 nya jobb, alltså med socialdemokratisk politik. Året efter var det inte riktigt så bra. År 2007 tillkom 80 000 nya jobb. Vad hände 2008? Den borgerliga politiken började bita, som Anders Borg brukar uttrycka det. Det sammanföll med den internationella lågkonjunkturen, och det sade stopp. Då tillkom inga jobb alls.
Sedan har det tillkommit fler jobb igen. Snart är ni uppe i 250 000 jobb för hela perioden, medan enbart år 2006 med vår politik tillkom 153 000 nya jobb. Anders Borg är nöjd med att det på tre år ska tillkomma 153 000 nya jobb. Det verkar som att Anders Borg tycker att vi ska nöja oss med en massarbetslöshet på 8 procent. Han säger att de andra kanske kommer att bli arbetslösa i nästa lågkonjunktur. Han tänker inte pressa tillbaka arbetslösheten mer. Han är nöjd med 8 procent. Han sade för en vecka sedan: Det är lite farligt för ekonomin att sänka arbetslösheten ytterligare. Det oroar mig mycket.
Jag ställde interpellationen utifrån att vi har blivit fler personer i landet. Det är fler personer som behöver gå i skola, fler små barn som behöver gå till förskolan, fler som behöver ha plats på skola och lära sig någonting i skolan och fler som behöver omvårdnad. Finansdepartementet har självt räknat ut att antalet anställda i välfärdens skattefinansierade kärnverksamheter, både kommunalt och privat anställda, har minskat från 131 välfärdsarbetare per 1 000 invånare till 125 välfärdsarbetare per 1 000 invånare.
Det betyder att sex välfärdsarbetare per 1 000 invånare har försvunnit sedan 2006. Det är ändå en snäll beräkning. Precis som jag sade är det barnen i förskolan, i skolan och på fritidshemmen och pensionärerna som av naturliga skäl har större vård och omsorgsbehov än andra. De unga och de gamla har blivit fler ännu snabbare än befolkningen i stort. Det är mindre personal, och det är mer tjänster som den behöver utföra. Den har fått det stressigare. Det är inte konstigt att kvinnorna blir utslitna på sina arbeten. Det är inte konstigt att långtidsarbetslösheten bland kvinnorna ökar. Dessutom har ni skurit ned på arbetsmiljöarbetet eftersom ni inte tycker att det är viktigt.
Om vi ska klara välfärden framöver - och det har även Konjunkturinstitutet sagt - behövs det ytterligare satsningar. Det är precis som vi har hört här i debatten. Vi måste sänka arbetslösheten för att få in inkomster till kommunerna. Men då måste man också vara beredd att satsa på det. Det hjälper inte att privatisera och bara sänka skatterna. Man måste också investera.