Fru talman! Jag håller fullständigt med Anna
Lindh om att vi inte kan ställa andra muslimska län-
der till svars, därför att de har islam som huvudreligi-
on, för det som sker i Iran. Men det jag påtalade här i
första hand var att många av de här länderna inte
röstade för FN:s resolution, och det kan vi ställa dem
till ansvar för. De ser alltså inte dessa övertramp av
mänskliga rättigheter i Iran som ett brott mot mänsk-
liga rättigheter. De är i alla fall inte benägna att uttala
sig om detta. Detta tycker jag är fruktansvärt. Det
tycker jag är alldeles fel om inte utrikesministern är
villig att uttala sig skarpt emot detta i kontakterna
med dessa länder.
Vi ska inte gå till rätta med dem för deras religion.
Dessutom tror jag inte alls att deras religion påbjuder
att förtrycka mänskliga rättigheter på det här sättet.
Jag har inte alls den uppfattningen. I stället ska vi
uppmana dem att följa sin religion. Då hamnar de inte
i den här situationen.
Vi ska inte göra detta till en religionsfråga, utan vi
ska göra det till en fråga om det som händer. Där har
de visat att de inte reagerar när något som de kanske
betraktar som ett broderland förtrycker människor på
det här sättet. Då måste vi reagera skarpt. Vi kan inte
låta dem betrakta sig som en enhet när det gäller
politiska frågor om vi ska föra en politisk dialog med
dem. När det gäller mänskliga rättigheter måste vi
ställa samma krav på dem, och vi måste också ställa
krav på dem att de är med i kampen för de mänskliga
rättigheterna. Det har de inte varit - ja, några av dem
har varit det. Det fanns muslimska länder som ställde
sig bakom resolutionen, om jag minns rätt. De ska få
kredit för detta. Men vi ska gå skarpt till rätta med
dem som inte gjorde det och fråga dem varför de inte
gjorde det. Då får de motivera sitt ställningstagande,
och vi kan angripa det utifrån den motivering som de
ger.