Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, men står givetvis bakom samtliga övriga reservationer. Jag vill också anmäla det särskilda yttrande som Vänsterpartiet har avgett.
Det finns kanske anledning att fundera lite grann på utvecklingen i Sverige och vår devis Hela Sverige ska leva. Vi har i dag en omflyttning i Sverige där majoriteten av svenska kommuner minskar befolkningsmässigt. Vi kan också se att servicen minskar och försämras i en stor del av landets kommuner. Det gäller inte bara kommuner på landsbygden utan det handlar också om kommuner i anknytning till de stora städerna och förorterna. Det är givetvis allvarligt om vi menar allvar med att hela Sverige ska leva.
Ett av problemen, tror jag, är att regionalpolitiken är uppdelad på en rad olika politikområden. Det gör att risken är stor att den liksom blir fjuttifierad, att det blir ett stuprörstänk över den och att man inte får en helhetssyn där man ser de stora dragen och vad som behöver göras. I värsta fall kan den rent av vara kontraproduktiv i vissa avseenden. Därför borde det till en samordning, som Vänsterpartiet också föreslår i vår stora landsbygdsmotion, där man får en övergripande strategi över utvecklingen i Sverige.
Det handlar inte bara om de statliga insatserna. De är nog så viktiga, men det handlar även om politikområdena. Det handlar om landsbygdsprogrammet. Det handlar om de regionala strukturfonder som finns. Det här måste vi samordna betydligt bättre om vi ska få ut det vi vill ha.
Det finns också vissa andra saker som vi föreslår i vår budgetmotion som är helt avgörande om vi på allvar vill att hela Sverige ska leva. Då är infrastruktursatsningar livsnödvändiga. Det handlar faktiskt om att företagen ska kunna få ut sitt virke från skogen, många gånger på dåliga vägar, till sågverken och pappersbruken som inte ligger vid avverkningsplatsen. Det är livsviktigt att vi har fungerande vägar.
Jag pratar om vägar därför att landsbygdskommunerna inte är de mest prioriterade områdena när det gäller järnvägar. Därför behövs det upprustning av landsväg i landsbygdskommunerna. Där behöver det satsas väldigt mycket.
Vi vet också att upprustningen av järnvägsnätet är livsviktig för landsbygden och utvecklingen rent regionalpolitiskt. Det förekom för bara två år sedan hot eller diskussioner bland stora företag ute i landsbygdskommunerna där man funderade på att flytta verksamheter på grund av icke fungerande infrastruktur. Det är givetvis oerhört allvarligt om vi inte åtgärdar den delen. Därför är det viktigt.
Den andra delen jag också vill ta upp när det gäller regional utveckling är de regionala högskolornas betydelse för en regional utveckling. Vi har sett en rad positiva exempel på vilken betydelse satsningen på regionala högskolor hade när den genomfördes och fick verka. Det utvecklades ett tredje ben. Samarbetet mellan akademi och näringsliv fick spin off-effekter på de omgivande landskapen. Därför är det oroväckande när man vill göra om fördelningssystemen. Risken är stor att de regionala högskolorna får stryka på foten till förmån för satsningar på de stora. Det skulle vara en politik som direkt skulle slå mot den regionala utvecklingspolitiken så som tanken är. Vi vill lyfta fram den betydelsen här.
Det sista jag vill ta upp av alla de förslag som vi har i vår budgetmotion när det gäller regionalpolitik, som ni gärna kan läsa, är kapitalförsörjning och den försörjning som tidigare talare har varit inne på behövs på grund av ålderssammansättningen. Det behövs förstärkning av Almis medel när det gäller den stora och växande del av befolkningen som går mot en generationsväxling. Almi har fått ytterligare medel av regeringen, men de har också sagt att det inte räcker till. Vi har väldigt stora pensionsavgångar.
Vi vet att det blir svårt att rekrytera folk framöver, och vi skulle också behöva ha en särskild satsning på företagare som är på gång att gå i pension. Där skulle behövas rådgivningsmöjligheter och lånemöjligheter. Det behövs stöd av de lokala sparbankerna för att man ska kunna få en generationsväxling till stånd som gör att företagen inte försvinner.
Med de orden tror jag att det räcker. Jag hade så många replikskiften i den förra debatten att jag kortar ned mitt anförande lite grann.