Fru talman! Jag börjar med resultaten. En del av de resultat som ni tillgodogör er är effekten av beslut som har fattats under den tidigare socialdemokratiska regeringen men som inte fick någon praktisk betydelse på grund av att det tar X år eller månader innan de får praktisk betydelse. Jag föreslår att Marie Wickberg börjar i den änden att hon ser efter när besluten fattades och när effekterna kom. Börja där!
Vad jag åsyftar är att regeringen motarbetar strukturfonderna på europeisk nivå. Man tycker inte att vi i Sverige ska ha dem. Man säger att de ska gå till de länder som har störst behov i relation till andra länder, inte inom länder. Jag föreslår att Marie Wickberg tittar på resonemanget och argumenteringen även på den punkten. Det är en sak att stå här, men det är en annan sak att se vad som utförs där. Då pratar jag om Bryssel och Strasbourg. Det ena är något som står emot det andra. Det är lite olyckligt.
Vi har sagt att det är självklart att den typen av stöd ska finnas. Vi har också sagt att alla länder ska finnas med inom ramen för systemet därför att det inom länder också finns skillnader. Marie Wickberg gjorde klart för oss i sitt anförande att det fanns olika behov i Sverige. Därför tycker vi att stödet ska finnas i alla länder och att det ska utformas på ett sådant sätt att de som har störst behov ska ha, men i en fallande skala.