Fru talman! Jag vill börja med att göra ett tillkännagivande. Om man från Alliansens sida, som vanligt, tänker använda sista repliken till att göra uttalanden, ställa frågor eller på annat sätt komma med påståenden som inte går att besvara har jag för avsikt att begära ordet efteråt för en ny talaromgång. Bara så att ni vet om det!
Jag har två klarlägganden så att inte Marie Wickberg behöver leva i okunnighet. Det var den socialdemokratiska regeringen som mellan 2002 och 2006 startade arbetet mot regelkrånglet.
Jag vill också påpeka att de 15 miljonerna till kommersiell service varje år som Marie Wickberg tycker är så bra hade vi inledningsvis problem med att övertyga den nuvarande regeringen om behovet av när vi tog med dem i vår budget. Regeringen ansåg att de skulle läggas på de kommersiella aktörerna. Vi välkomnar att ni har tagit det första myrsteget. Jag säger myrsteget därför att vi betraktar detta som en liten summa i förhållande till behovet.
Marie Wickberg sade att alla delar av Sverige ska kunna leva och att det ska ske satsningar. Då vill jag ställa en fråga till Marie Wickberg. Hur kommer det sig, om man tycker att värdet av strukturfonderna är så stort, att regeringen motarbetar själva systemet?