Fru talman! Det är alltid svårt att efterträda lysande talare, speciellt när kraftfulla kvinnor går fram och har så många roliga poänger att framföra. En manlig härskarteknik är då att man upprepar vad den kloka kvinnan har sagt. Jag ska försöka att undvika det i detalj, men det är svårt eftersom vi - s, v och mp - står bakom så många gemensamma reservationer.
Jag står förstås bakom samtliga reservationer från Vänstern men nöjer mig för tids vinnande i det här sammanhanget med att yrka bifall till reservation 1, som handlar om alkohol i trafiken, och reservation 5, som handlar om barn i trafiken.
Utöver det som vi nu har hört kan jag bara konstatera att något som berör väldigt många människor, som vi alla har något slags förhållande till, är skolan. Den har vi alla någon typ av erfarenhet av och tycker någonting om, oavsett vilket utskott vi jobbar i här i riksdagen. Samma sak är det med trafik. Den tycker de allra flesta någonting om. Det beror ju på att vi dagligen utnyttjar våra kommunikationer. Vi går, cyklar, åker kollektivt, åker bil, åker motorcykel eller vad det kan vara. Alla har vi våra synpunkter här.
Ska vi uppnå trafiksäkerhetsmålet tycker jag att vi måste titta på olika strukturer, bland annat det som togs upp i slutet av det tidigare anförandet. Vi måste kunna ändra relationen mellan det privata resandet och det kollektiva resandet. Kan vi få flera människor i vårt land att resa kollektivt kommer det per automatik att leda till färre trafikskadade. En viktig del för att uppnå vår målsättning om nollvision vad gäller trafikskadade är att få flera att resa kollektivt. Det bör ändå sägas.
Vi ska också vidta åtgärder som undanröjer onödiga hinder och svårigheter så att vi har en förlåtande infrastruktur. Om vi gör mänskliga misstag, vilket vi alltid gör, ska inte det få förödande konsekvenser med en eller ett stort antal döda eller svårt skadade människor. Därför är det fortsatta arbetet med vägseparation viktigt, att vi har mitträcken, sidoräcken och så vidare.
Det är också viktigt, som vi framhåller i en reservation, att de här skyddsåtgärderna vidtas och åtgärdas på ett sätt som gör att man inte skyddar vissa trafikanter men utsätter andra, till exempel motorcyklister, för livsfara. Det är inget kul att köra på en väg med mitt- och sidoräcken om man kör in i en kurva med motorcykeln och funderar på om det finns lite rullgrus där som gör att man kommer att kana in i sidoräcket. Då är det inget skydd för den enskilde motorcyklisten och eventuell passagerare utan det är en direkt livsfara som man utsätter sig för. Det är alltså viktigt att man tänker på alla trafikanter, cyklister, motorcyklister, bilister och så vidare.
Det är ingen hemlighet - det framgår ganska tydligt av alla rapporter, forskningsrapporter och även det här betänkandet - att det individuella förarbeteendet har stor betydelse. Om vi kan få alla våra trafikanter, oavsett ålder, kön, etnicitet och vad mer det kan vara, att använda bilbälte, hålla hastighetsgränserna, inte vara drog- eller alkoholpåverkad när man framför ett fordon kommer det att ha en väldigt stor och påtaglig effekt vad gäller skade- och dödsfallsstatistiken.
Det är otroligt viktigt att poängtera att vi nog inte kan bygga bort alla risker som finns i trafiken. Vi måste faktiskt också ställa krav på dem som framför olika fordon. Därför lyfter vi fram framför allt alkolås i reservation 1. Det är viktigt att vi sätter mycket hårdare tryck inom landet och även via EU, eftersom det krävs i vissa fall för att vi ska kunna genomföra det här, på att det ska finnas ett alkolås för att den som har blivit fälld för rattfylleri ska få framföra en bil i framtiden. Vi tycker att det är ett självklart och rimligt krav, dels för andra trafikanters säkerhet, dels också för den enskilde. Det sätter liksom en press på att man faktiskt ska leva upp till nykterhet om man ska framföra ett fordon i trafiken. Det är ett rimligt krav. Vi hoppas att vi kan hitta en samsyn för att trycka på ännu hårdare för införandet av fungerande alkolås i trafiken.
Det är glädjande att vi har en sådan stor enighet på oppositionssidan om ett nationellt program för att öka säkerheten för barn i trafiken. Det finns inget utrymme för att öva frisparkar, som Beckham gjorde efter en match. Han övade mycket på frisparkar när det kom fram en journalist och frågade varför han övade frisparkar som var så duktig på det. Fundera på det, du, sade Beckham. Det kanske finns ett visst samband, om man övar mycket blir man duktig på att lägga frisparkar.
När det gäller trafik har vi föräldrar på många ställen som är livrädda att låta sina barn cykla till skolan. På vissa ställen får man inte cykla till skolan därför att det uppfattas som en farlig miljö. Om man som litet barn i trafiken gör ett litet misstag kan det få allvarliga konsekvenser, till och med leda till dödsfall.
Tyvärr kan vi se att vi 2006 hade en ökning av antalet dödade barn. Det måste vi förstås göra någonting åt. Visserligen var det gruppen 15-17 år som stod för ökningen, men det är alarmerande om vi inte lyckas klara åtminstone den målsättningen, att antalet barn som dör efter farliga olyckor i trafiken inte ska öka.
Då handlar det faktiskt om en massa saker. Det handlar om att vi måste separera trafikslagen. Vi måste gynna dem som går och cyklar, inte minst se till att det finns säkra gång- och cykelvägar. Man måste på planeringsstadiet tänka på hur vi utformar en livsmiljö även för de små så att de kan ta sig till olika fritidsaktiviteter och till skolan utan att behöva utsätta sig för livsfara.
Jag törs säga att om vi nu har en manlig norm i det här samhället har vi också ett slags bilistnorm som gäller och som alla andra ska rätta sig efter, inte minst när det gäller hur man drar cykelstråken i Stockholm. Man kan inte direkt säga att det alltid är till cyklisternas bästa. Det beror på att det som man skulle ha behövt rätta till i efterhand har varit försummat. Det är viktigt att vi lyfter fram alla resenärers perspektiv, allas som finns i kommunikationssammanhang, och försöker skydda dessa så mycket som möjligt, inte minst dem som inte har tillgång till utrustning eller stora fordon som skyddar dem per automatik.
Vi tycker också att det är viktigt att man framhåller att även äldre, funktionshindrade och de som drabbats av sjukdom ska kunna känna att de på något vis ska kunna fortsätta att framföra till exempel en bil. Då är trafikmedicinska centrum av stor betydelse. Det finns möjlighet att ge ett begränsat körkort. Man ska kanske inte ge sig in i trafik där man inte behärskar eller känner till situationen, rusningstrafik eller helt nya trafiksituationer. Det är kanske inte lämpligt för någon men framför allt inte för någon som har sämre syn, sämre uppfattningsförmåga eller någonting sådant. Däremot i sitt närområde där man väl känner till hur gator går och var de farliga platserna finns skulle det kunna tillåtas. Jag säger inte att det är enkelt, men det behöver inte vara så att antingen har man ett körkort, eller så har man inte körkort. Vi behöver titta vidare på det här. Då tycker vi att expertis på trafikmedicinska centrum runt om i landet är en viktig del.
Vi har också lyft fram frågan om mobiltelefoni. Det grälas lite fram och tillbaka om olika rapporter om vad som är farligt, att prata i mobiltelefon över huvud taget i bilen eller att prata utan handsfree. Det kanske är så att själva pratandet i telefon är det som är det stora problemet. Vi menar, utan att jag yrkar bifall till reservationen om det, att det kanske ska vara så att om man råkar ut för en olycka och om det visar sig att en av dem som har varit med om olyckan faktiskt har pratat i telefon ska det vara en försvårande omständighet vid utredning av ansvarsförhållandena. Det skulle kanske vara en väckarklocka för att undvika att i onödan föra långa samtal.
Jag har själv varit med om att jag åkt efter bilister och varit nära att ringa till polisen och ange att jag har en rattfyllerist framför mig. När jag kört förbi bilen efter tio minuters körning har det visat sig att det är en ung kille eller tjej som pratat i mobiltelefon och är en uppenbart olämplig bilförare. De framför bilen som om de inte var nyktra. De beter sig ungefär som om de var rattfulla. En bil som vinglar fram på det sättet mellan köerna är lika trafikfarlig oavsett vem som framför den. Det här behöver vi titta vidare på.
Avslutningsvis: Jag har inte frågat de olika företrädarna på den borgerliga sidan så mycket, men jag vet att ni under förra mandatperioden var ganska tuffa i er kritik. Jag hoppas att ni inför nästa år - nu har ni haft för kort tid på er - inte hänvisar till olika utredningar eller rapporter som är på gång i Regeringskansliet utan faktiskt lägger fram förslag till kraftfulla åtgärder på det här området för att vi ska kunna leva upp till nollvisionen. Det handlar till stor del om att få bort alkohol och droger från trafiken, och om säkerhet för oskyddade trafikanter, inte minst barnen.