Fru talman! Då har vi kommit till kvällens näst
sista ärende. Det gäller en proposition om behandling
av personuppgifter inom kriminalvården.
Vad vi har här är förslag från regeringen om en ny
lag om behandling av personuppgifter inom kriminal-
vården. Bakgrunden till det är dels den nya perso-
nuppgiftslagen, dels den snabba tekniska utveckling-
en på IT-sidan.
Den nya personuppgiftslagen trädde i kraft i okto-
ber 1998, men då sade man i en övergångsbestäm-
melse att datalagen skulle fortsätta att gälla för be-
handling av uppgifter som påbörjats före oktober
1998.
För kriminalvårdens del innebär det att man alltså
fortfarande tillämpar datalagen för flertalet av de
register som man för. Men från den 30 september i år
upphör den övergångsbestämmelse som infördes i
samband med att personuppgiftslagen trädde i kraft.
Då kommer alltså personuppgiftslagen att gälla över
hela fältet, om inga andra lagstiftningar gäller. Det är
mot den bakgrunden som vi nu måste anta en särskild
lag för vad som ska gälla för kriminalvården. Det
finns också andra skäl till det här.
Till att börja med kan man konstatera att krimi-
nalvården hanterar en stor mängd personuppgifter och
också många uppgifter av känsligt slag. Det kan t.ex.
gälla uppgifter om våldsbenägenhet, narkotikamiss-
bruk och tillhörighet till olika former av kriminella
gäng. Det är naturligt att det är så. Och jag vill fak-
tiskt påpeka att det inte är på det sättet bara är för
samhällets skull eller för att det finns något slags
allmän vilja från statsmakten att registrera folk. Det
är också i allra högsta grad för den intagnes egen
skull.
Först av allt handlar det naturligtvis om att regist-
reringen görs. Det är viktigt att det finns ordentliga
rutiner för det när någon människa omhändertas, när
han eller hon häktas eller sätts i fängelse, så att vi
alltid vet var människor är någonstans när de är i
händerna på statsapparaten och också varför. De
länder som slarvar med registreringen just på den här
punkten - där människor försvinner i häkten och i
fängelser och där ingen riktigt vet vart människor tar
vägen - är i allmänhet ganska otäcka länder. Så ruti-
nerna för registreringen i sådana här fall är mycket
viktiga.
Det ligger också i de intagnas intresse på ett annat
sätt. Vi vet ju att våra fängelser är fulla av motsätt-
ningar. Det är kanske naturligt på ett sätt. Det är be-
klagligt, men så är det. Det är ett faktum. Att man kan
planera kriminalvården på ett sådant sätt att säkerhe-
ten ändå kan upprätthållas på anstalten blir mot den
bakgrunden oerhört viktigt men också oerhört svårt.
Då måste kriminalvården ha tillgång till uppgifter om
den enskilde, ibland av ganska känslig karaktär.
När det är sagt ska vi då ta ställning till det regel-
verk som regeringen föreslår. Det innebär i korthet att
personuppgifter inom kriminalvården får hanteras för
att kriminalvården ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Man får hantera uppgifter bl.a. för att upprätthålla
säkerheten och för att förebygga brott. Och man får
hantera personuppgifter bl.a. för att kunna utöva
tillsyn, för att kunna planera sin verksamhet och för
att kunna följa upp den.
De känsliga uppgifterna, alltså sådant som t.ex.
rör människors etniska ursprung, politiska åsikter,
hälsa eller sexuella läggning, ska få behandlas till-
sammans med andra personuppgifter endast om det är
oundgängligen nödvändigt. Sådana uppgifter kan
alltså inte hanteras hur som helst. Det är viktigt att
stryka under det, men det kan också finnas situationer
då man t.ex. måste ta hänsyn till en persons extrema
åsikter eller en persons eventuella medlemskap i ett
kriminellt MC-gäng, bara för att ge några exempel,
när kriminalvården planerar fängelsetiden.
Men man ska naturligtvis inte hantera sådana här
uppgifter godtyckligt och schablonmässigt. Återigen
är det ofta säkerheten för andra intagna som står på
spel och som ytterst kanske motiverar att kriminal-
vården har dessa uppgifter om de enskilda. Att notera
är då också att känsliga uppgifter inte ska kunna an-
vändas som sökbegrepp i de datasystem som byggs
upp som huvudregel. I förslaget ligger också att alla
personuppgifter som kriminalvården hanterar ska
gallras senast tio år efter det att den senaste registre-
ringen har gjorts.
Låt mig bara avslutningsvis säga att det naturligt-
vis finns detaljer på det här området som det inte är
lämpligt att reglera i lag. Det gäller t.ex. vilka andra
myndigheter, alltså förutom när det gäller kriminal-
vården, som ska kunna få tillgång till personuppgif-
terna. De detaljreglerna överlämnas till regeringen att
utforma föreskrifter kring. Låt mig också säga att
utskottet har kompletterat propositionen med vissa
övergångsbestämmelser för att det ska harmoniera
med personuppgiftslagens övergångsbestämmelser
när det gäller manuell behandling av personuppgifter.
Tack!