Fru talman! Jag håller statsrådet räkning för att
han säger att det behövs mycket mer om vi ska kom-
ma till rätta med bekymren. Det handlar om ledar-
skap. Det är också intressant med det samband som
Björn Rosengren ser mellan sparande och sysselsätt-
ning. Jag tror att det är en övertolkning i det, men det
var intressant att höra.
Björn Rosengren hänvisar ånyo, ungefär åtta år
efter att det begav sig, till det underskott som fanns.
Det är intressant att konstatera att när den tidigare
regeringen, som inte var socialdemokratisk, kom med
sina besparingsförslag så fick den inte hjälp på något
sätt. Att underskottet blev stort berodde på att det
satsades oerhört på de arbetslösa. Jag, som var verk-
sam då också, tyckte att det var helt rätt att göra det.
Det var riktigt att dra på sig ett underskott för de
arbetslösas skull. Menar Björn Rosengren verkligen
att vi skulle satsat mindre på de arbetslösa under den
regeringsperioden?
Statsrådet sade: låt oss hålla oss till fakta. Högsta
antalet företagare var, enligt AKU, under 1990-talet,
1994 och framåt. Det har inte överträffats sedan dess.
Det sjönk fram till 1996, då vi hade bottenläge. 1999
gick det upp igen, dock inte till den nivå det hade
1994. Vi behöver inte gräla särskilt mycket om det,
men jag litar faktiskt mer på AKU:s diagram än på
vad statsrådet sade i sitt förra inlägg.
Jag skulle lite grann vilja kommentera den svarta
arbetsmarknaden. Det stämmer säkert att vi aldrig
kommer helt bort från svart arbetsmarknad, att det
finns skumma personer etc. Men jag tror inte att vi
ska ta det som en ursäkt för att inte göra någonting
alls eller att inte främja det som kan leda fram till en
vit arbetsmarknad. Där har regeringen misslyckats.
När riksskattechefen säger att det nu är på väg mot
ohanterliga tal måste vi ta det på allvar.
Om vi fick en lägre kostnad för arbetskraftsutbu-
det på t.ex. vissa servicetjänster tror jag att väldigt
många fler skulle känna sig pressade att ställa upp på
det vi kallar vit arbetsmarknad. Den typen av fusk
skulle bli väldigt svår att upprätthålla för vanligt folk.
Det finns ändå en rättskänsla bland landets medbor-
gare. Det skulle faktiskt också öka statens intäkter. I
svartmarknaden blir det ju inga inkomster, vartill
kommer att de som är verksamma där varken har
försäkringsskydd eller ATP-poäng.
Här går det att hitta olika modeller. Men det finns
något slags inbyggt komplex hos många socialdemo-
krater, som genast sätter i gång med en pigdebatt när
vi talar om att titta på tjänstesektorns villkor. Jag tror
att vi behöver tänka om där. Här finns en sektor med
en väldig potential att exponera nya arbetsplatser. I
den riktningen tycker jag vi ska vara överens om att
driva frågor som gynnar både nyföretagande och fler
människor i jobb. Där menar jag att vi har ett gemen-
samt mål.