Herr talman! Det finns visst en logik. Det handlar
om principer, precis som Lars Leijonborg säger. Yt-
terst handlar det om vad det är för drivkrafter som ska
ligga bakom verksamheten. Är det människors behov
eller deras förmåga att betala?
Det är klart att det fanns problem förut i kollek-
tivtrafiken i Stockholm men ingen ska väl påstå att de
kan jämföras med det elände som Leijonborg och de
andra i den borgerliga majoriteten i Stockholm nu har
snickrat ihop därför att man ville ha en privat lösning,
därför att man trodde att det ideologiskt sett var bätt-
re. Det är här som striden kommer att stå.
Vi har ingen som helst tvekan att ibland använda
entreprenader. Det har vi gjort under årtionden på en
lång rad olika samhällsområden - men inte av ideolo-
giska skäl, inte därför att det skulle vara bättre än
med kommunen som huvudman. När vi ser att man
börjar sälja ut det bäst skötta sjukhuset i Stockholm,
S:t Göran, till bolag som finns på börsen för att det
ska in under börsens avkastningskrav, öppnar man för
någonting nytt i svensk vårdpolitik där behovet inte
längre kommer att vara styrande, utan där förmågan
att betala kommer att gälla. När drivkrafterna kom-
mer bort resulterar det sedan ofta i ett elände, i ett
moras, som vi nu ser ett exempel på i pendeltågselän-
det i Stockholm.
Pendeltågstrafiken i Stockholm