Fru talman! Vi är överens om ganska mycket,
dock inte att ISDN skulle vara den enda lösningen.
Jag skulle vilja använda det franska exemplet Minitel
som ett argument för att jag inte tror på en ensidig
satsning på ISDN-lösningen.
I Frankrike har man satsat mycket stort på en ut-
byggnad av Minitel, vilket sedan har gjort att man inte
har kommit vidare med utvecklingen. De är duktiga
på Minitel men har fastnat där, fastän tekniken har
gått vidare. De är t.ex. i dag i väldig liten omfattning
uppkopplade till Internet. Det är ett bra exempel på
hur farligt det faktiskt kan vara för utvecklingen att
låsa fast sig vid en teknik.
Som jag ser det handlar det inte om en enhetstaxa
i första hand, utan det handlar om att vi ger resurser
så att man kan få tillgång till den bästa tekniken oav-
sett var man bor i landet. Då handlar det också om att
vara pådrivande för att komma fram med den bästa
tekniken. En enhetstaxa är inte lösningen, utan det
handlar om tillgången.
När det blir så dyrt med ISDN som 500 000 kr är
det kanske ADSL, fibertekniken eller kanske t.o.m.
satellit som är den bästa lösningen. Jag tycker att det
också är ett exempel på att det är farligt att låsa upp
sig vid just den här tekniken.
När det gäller distansarbetscentraler är det natur-
ligtvis en fråga om att infrastrukturen skall vara sam-
hällets ansvar. Men den saken återkommer vi till i
propositionsarbetet.