Vildsvin och viltskador
Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande Vi l dsvin och viltskador innehåller som sagt tre delar. Den första delen handlar om handläggning i domstol. Jag ser den delen som en del av svaret på de frågeställningar som har funnits under ganska lång tid när det gäller hur rovdjursförvaltningen ska vara i vårt land. När nu läget är som det är, efter de domstolsprövningar som har varit, tycker jag att regeringen har kommit med ett bra förslag i denna del. Det går säkert att utveckla det ytterligare, men det får duga i dagsläget.
Den andra delen i betänkandet handlar om vildsvin och viltskador. Den delen tänkte jag återkomma till efter att ha nämnt den tredje delen, nämligen kameraövervakningen.
Det har av tidigare talare här framhållits att det förmodligen finns tiotusentals övervakningskameror - vi får väl beteckna dem som illegala - i vårt land i dag, för det finns inte mer än drygt 700 tillstånd för att sätta upp denna typ av övervakningskameror. Det är en etablerad del av bland annat den jaktliga utövningen att använda övervakningskameror för att övervaka det vilda. Då tycker jag att det är rimligt att det också finns ett regelverk som möjliggör för människor att leva ett legalt liv. Jag tycker att det är häpnadsväckande att regeringen ännu inte har kunnat få fram ett förslag som kan reglera denna frekventa företeelse i dag. Jag förutsätter att det arbete som i dag har aviserats av majoritetsföreträdarna påskyndas.
Den stora delen i betänkandet handlar emellertid om vildsvin och viltskador. Jag var del av en regering som tillsatte den utredning som benämndes Jaktlagsutredningen. Den utredningen fick faktiskt inte arbeta färdigt. Den nuvarande regeringen tyckte tydligen att dessa frågor inte var av den vikten att man ville slutföra ett arbete som pågått under flera år. På så sätt blev det, kan man säga, kastat i sjön.
Jag tycker att det är häpnadsväckande, vilket jag har sagt i någon tidigare debatt, att man inte lät en pågående utredning om en fråga som är angelägen för väldigt många människor i vårt land arbeta färdigt. Det var att kasta arbete och därmed offentliga medel i sjön att avsluta det arbete som hade pågått under en så lång tid.
Jag tillsatte den här utredningen - jag talar i jagform, för det var jag som var ansvarig för tillsättandet - bland annat för att jaktlagstiftningen som sådan var föråldrad. Den har sina grunder i 1930-talet. Men jag gjorde det också för att vi har viltskador i vårt land. Det är viltskador som berör jordbruket och dess grödor men också skogen, skogsbruket, trafiken och så vidare. Och jag gjorde det för att vi i den regering som jag var en del av tog de här skadorna på stort allvar. Det vi eftersträvade var att få en samsyn från de olika intressenter som är berörda av de här frågorna.
Nu kan jag konstatera att den samsyn som vi eftersträvade faktiskt har delgivits oss. Alla vi som nu är i kammaren har fått ett papper där man har skrivit ihop sig kring hur man vill ha det i den fråga som är under en väldig debatt i dag. Det är ett papper där Lantbrukarnas Riksförbund - LRF -, Jordägareförbundet och jägarna har enats om hur de vill ha utformningen av de bestämmelser som ska reglera den här saken.
Till det tycker jag emellertid ska läggas att det redan i dag finns två lagstiftningar som i varje fall indirekt reglerar detta. I 3 kap. jordabalken står det ordagrant: "Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom taga skälig hänsyn till omgivningen." Jag tycker att det måste utgöra grunden för hur markägare och fastighetsägare är gentemot varandra. Samma sak är, med lite andra ord, uttryckt i miljöbalken, vilken jag också betecknar som en grundläggande fundamental lagstiftning i vårt land. Detta måste på något sätt, tycker jag, utgöra grunden för följdlagstiftningar som kan komma att behövas i vårt samhälle.
Vildsvin och viltskador
Varför har då detta blivit en nödvändighet? Ja, herr talman, som det har påpekats flera gånger kan det vilda ställa till skador. Men man måste alltså enligt lagstiftning som redan i dag finns ta skälig hänsyn till omgivningen - ingenting annat. Då handlar det om att avväga saker och ting, och det tycker jag inte att regeringen har gjort i det här fallet. Man har till exempel inte tagit hänsyn till vad som händer med alla de viltåkrar som finns. Ska de sprutas ned, plöjas upp eller inte få nyttjas? Man har inte tagit upp frågan om vad som händer när någon glömmer att skörda en gröda. Ska ett statligt organ ge sig ut, herr talman, och skörda eller destruera klövervallen, viltåkern eller den glömda grödan? Eller hur ska man göra?
Dessutom är lagstiftningen, enligt det förslag som är framlagt, väldigt generellt utformad. Jag ska inte ta kammarens tid till att resonera ytterligare runt det, för det har tidigare talare gjort tillräckligt.
Jag vill med det här anförandet, herr talman, yrka bifall till förslaget i föreliggande betänkande.
I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).