Herr talman! Jag sitter inte i någons knä. Jag står för de värderingar som jag genom åren har byggt upp för mig själv. En av de grundläggande värderingarna för mig är rådighet i äganderätten. Anledningen till det är att jag vet att man vårdar och sköter det man äger.
Sedan finns det en omgivning, och den ska man också vårda. Lagstiftaren, Sveriges riksdag, har sagt att man ska ta skälig hänsyn till denna omgivning. Denna princip har varit ledande för mig också i den här debatten. Det gäller den lilla bonden såväl som den större jordägaren. Båda är skyldiga att ta hänsyn till omgivningen.
Jag förutsätter att man kan tala med varandra, vilket nu har bevisats av det förslag som vi alla har fått ta del av. Enligt mitt sätt att se det är det dock inte möjligt att lagstifta om detta direkt i riksdagen. Det borde och ska en regering sköta.