Herr ålderspresident! Det är helt riktigt som Helena Lindahl säger; Vänsterpartiet tycker att en 10-procentig ersättning vore en rimlig nivå. Jag tror att man ska ha klart för sig att det vi tar upp ur jorden genom gruvbrytning aldrig kommer tillbaka. Det är ju inte som skogsbruket där vi tar ned ett träd, och så kan det komma upp ett nytt. Det är den stora skillnaden mellan mineralpolitik och skogspolitik.
Vi behöver ha ett annat tänk. Vi behöver förstå att vi tar ut ett värde från vår jord och från kommande generationer som annars skulle kunna ta del av det värdet. Och vi behöver ta till vara värdet i så stor utsträckning som möjligt och låta det återgå till de platser där man tar ut det exakta värdet, i stället för att det ska hamna enbart hos stora gruvbolag och stora gruvindustrier. De har många gånger ganska ful skatteplanering och skriver sig i skatteparadis. Därför är det viktigt att ha en tydlig princip om att värdet ska återgå till de lokala byarna och områdena där man har gruvbrytning.
Det är också viktigt att förstå att politik handlar om att förändra. Vi kommer inte att nå särskilt stora resultat i den här kammaren om vi säger "Vi måste ha exakt 10 procent. Det har vi bestämt i den högsta av klokskap." Vi kan i stället säga att vi ska titta på det här med mineralavgiften och fundera på varför Sverige har den lägsta mineralersättningen av alla länder i hela världen enligt Världsbanken. Vi måste ta en diskussion i Sverige om hur vi ska kunna höja ersättningen så att ett bra värde kan gå tillbaka till de lokala samhällena.
Det är där den stora skillnaden mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet ligger. Ni i Centerpartiet säger att ni vill värna landsbygden, men ni har inga resurser till att värna den. Vi säger att om man tar ut mineraler ur marken ska värdet återföras till landsbygden. Då får vi också en bättre landsbygdspolitik. På det sättet tycker Vänsterpartiet att det vore klokt om vi i utskottet i stället kommer överens om att se över de mineralavgifter som vi tar ut i Sverige.