Herr ålderspresident! Den moderata ledamoten lyfter två väldigt intressanta exempel, som båda är värda att stanna upp vid. Det är dels Kiruna, dels Pajala.
Är det någonstans denna debatt förs på ett tydligt sätt är det i Kiruna. Kirunaborna ser varje dag vilka stora fyndigheter som plockas ut ur gruvan. De ser hur LKAB ändå är ett välmående och fungerande företag, trots att man går in i en lågkonjunktur och tvingas till uppsägningar.
Men samtidigt ser de att en stad behöver flyttas. Det hus man äger köps bara till marknadsvärdet, inte för den totala kostnad som man själv som privatperson kommer att behöva ha för flytten. Man ser alltså hur företagets vinster blir en kostnad för den enskilde. Det gör att den här debatten är högst levande i Kiruna, och där kan man verkligen se skillnaden när företagens intressen ställs mot människornas.
Det andra exempel som Cecilie Tenfjord-Toftby lyfter fram är Pajalagruvan. Där måste man verkligen säga att de uppgifter som kom förra veckan gällande regeringens inblandning i tillstånden för gruvan är väldigt intressanta. Cecilie Tenfjord-Toftby står nu här och säger att miljölagens krav är mycket hårda. Men vi har haft en regering som misstänks ha blandat sig i en tillståndsprocess och sett till att Northlandgruvan i Pajala skulle komma på plats så snabbt som möjligt. Man har rundat miljölagstiftningen, trots att det funnits stora krav både från länsstyrelsens miljöenhet och från andra tillståndsgivare.
Nu ser man de miljöskadliga effekterna till exempel i form av att grundvattennivån sjunkit i en av de angränsande myrarna. Ska vi verkligen hantera miljölagstiftningen på det sättet att vi inte ens följer miljöbalkens tillståndsgivning utan rundar den för att det är viktigt för företagens intressen?