Herr talman! Gruvnäringen är en av vårt lands viktigaste basnäringar. Gruvnäringen genererar viktiga råvaror, skatteintäkter och arbetstillfällen. Modern gruvbrytning har mindre påverkan på miljön än vad äldre brytning hade, tack vare modern teknik. Det är positivt när gamla gruvor återöppnas för att utvinna fyndigheter, tack vare den moderna tekniken, eller när befintliga gruvor utökar sin utvinning på ett mer hållbart sätt.
Men vi vet alla att gruvnäringen också ger upphov till konflikter och djup misstro mellan olika grupper och intressen. Tillväxt och jobb ställs ofta mot miljö och exempelvis rennäring. Det är centralt att vi kan hantera och ta hänsyn till dessa olika intressen.
Den svenska minerallagen är bland de allra hårdaste i världen. Den 1 augusti 2014 skärptes minerallagen ytterligare så att den enskildes ställning vid prospektering har förbättrats. Det har införts hårdare krav på vad en arbetsplan ska innehålla och processen kring denna.
Alliansregeringen tog fram en mineralstrategi som lägger en god grund för hur Sverige ska kunna anta utmaningar och ta till vara de möjligheter som ges för jobb och tillväxt genom att Sverige fortsätter att utvecklas som EU:s ledande gruvnation.
Gruvnäringen står ofta för omfattande ingrepp i naturen och påverkar miljön negativt. Polluter pays-principen, det vill säga att förorenaren betalar, är en liberal grundläggande princip som bör vara ryggraden i alla verksamheter, liksom allemansrättsliga principer. Det är angeläget att ansvariga myndigheter lägger större vikt vid att kontrollera de potentiella mineralföretagens ekonomiska styrka för att bland annat säkerställa företagens möjlighet att ta det fulla ansvaret för den miljöpåverkan som kan komma att ske.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Herr talman! Samerna är ett urfolk och en erkänd minoritet. Samhället har ett särskilt ansvar, såväl historiskt som utifrån internationella konventioner, att inte inskränka urfolkens möjligheter att värna sin kultur och fortsätta att utöva renskötsel. Men den samiska kulturen och renskötseln känner sig i dag hotade av exploateringsintressen.
Alliansregeringen genomförde lagändringar för att stärka de samiska intressenas roll i processen kring mineralutvinning. En rätt till översättning av arbetsplanen till finska, meänkieli och samiska har införts, liksom ett krav på att en gällande arbetsplan ska sändas över till kommunen, länsstyrelsen och Sametinget. På så vis stärks rennäringens möjligheter att göra sig gällande i processen.
Vi måste ha stor respekt för de olika intressen som finns i samband med gruvdrift och mineralutvinning. Mycket tid och kraft måste läggas på att hitta fungerande samrådsformer. Förtroende måste byggas, och det görs bland annat genom en god kommunikation mellan de olika aktörerna, det vill säga mellan företag, markägare, kommuner och andra berörda, exempelvis vår ursprungsbefolkning samerna.
I mineralstrategin behandlas just frågor om samråd, och alliansregeringen gav Länsstyrelsen i Norrbottens län uppdraget att ta fram en vägledning för samråd och kommunikation mellan gruv- och rennäringarna. Båda näringarnas branschorganisationer, däribland Svemin, Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget skulle ges möjlighet att delta. Aven andra lokala organ för samer skulle ges goda förutsättningar att delta i arbetet. Uppdraget skulle ha redovisats denna vår, men projektet är tyvärr försenat. Det har varit svårt att finna lämpliga samverkansformer för genomförandet. Det tycker vi är olyckligt. Det är därför av stor vikt att regeringen och dess myndigheter ser till att följa detta arbete framgent. Det kommer vi att göra.