Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Idrotten är i dag den i särklass största folkrörelsen i Sverige med 650 000 ideella ledare som varje dag gör fantastiska insatser för våra barn och ungdomar och för samhället i stort. Jag hyllar ofta idrottsrörelsen, och jag har under hela mitt liv verkat inom den på olika positioner. Därigenom vet jag också vilken fantastisk samhällsnytta idrotten gör.
Ca 1 miljon barn och unga i åldern 6-18 är medlemmar i en förening som är ansluten till Riksidrottsförbundet. Lägg därtill också dem som inte är anslutna men som ändå idrottar. 90 procent av alla barn och ungdomar är någon gång medlem i en förening inom idrotten. Det innebär också att idrottsrörelsen har ett otroligt stort ansvar för att verksamheterna utövas på bästa sätt.
Fru talman! Idrottsministerns svar förvånar mig verkligen oerhört mycket. I svaret finns flera felaktiga tolkningar av idrottsrörelsens uppbyggnad och organisation och hur den fungerar.
Jag ska bemöta några av påståendena från ministern. Ministern säger: Regeringen tar arbetet med att skydda barn och deras rättigheter på allvar. Notera då att barnens skydd och rättigheter skiljer sig avsevärt mellan idrottsrörelsen och övriga samhället. Det är till exempel inte möjligt för ideella ledare att begära utdrag från belastningsregistret. Det kan ju ske inom skolans verksamhet.
I fråga om uteslutning kan , beroende på hur idrottsföreningens stadgar lyder, sexuella övergrepp vara en grund för uteslutning ur idrottsföreningen. Sexuella övergrepp kan vara en grund för uteslutning.
Ministern uttrycker att skyddet av barn alltid ska komma i första rummet. Inom idrotten förekommer det och har det förekommit till exempel sexuella övergrepp. Varför får då barnen inom idrotten inte det stöd som så många efterfrågar? Det gäller till exempel stöd i det enskilda fallet, som i dag inte kan ges. Ministern säger en sak om skydd för barn, men i verkligheten fungerar det helt annorlunda.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Samarbetet med socialtjänsten är viktigt, säger ministern, och att anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten ska vara en självklarhet. Ja, men inom idrotten finns ingen anmälningsplikt till socialtjänsten så som det gör under skoltid. Hur sker samarbetet mellan idrottsrörelsen och socialtjänsten, anser ministern? Är ministern inte medveten om att det inte finns någon anmälningsplikt?
Den svenska idrottsrörelsen ska vara fri och självständig, säger ministern. Jag håller med. Dock kan inte hälso- och sjukvårdsministern, som idrottsministern också är, strunta i eller blunda för att barn far illa fysiskt eller psykiskt och inte får de insatser som de behöver för att idrotten är självständig. Idrottsministern skjuter över problematiken och sitt övergripande ansvar på idrottsrörelsen. Det tycker jag är oansvarigt, då det handlar om utsatta barn och ungdomar.
Vi har hört om många fall av övergrepp, och de som har varit utsatta har varit tydliga med att resurserna inte är tillräckliga. Ministern säger att det här är en fråga för Riksidrottsstämman. Ska Riksidrottsförbundet besluta om en barnidrottsombudsman? Det är helt felaktigt.
Frågan är: Har alla de människor som påtalar brister för ministern fel?