Fru talman! Idrottsministern har lyft fram att insatser redan finns som ska kompensera för de saker som till exempel Patrik Sjöberg och Klas Östberg med flera - många flera - driver. Tyvärr räcker de här insatserna inte till. Vi vet nu att RF tillsammans med Bris har en stödtelefon. Det finns statliga pengar för det här - det är integrationspengar, vilket gör att de är vikta för nyanlända - och stöd för ledare.
Det här kommenterade Bris i en artikel i Aftonbladet så sent som i förra veckan. Bris säger att nu måste vi ta övergreppen som sker inom idrotten på allvar. Det är alltså inte bara vi som driver den här frågan utan även organisationerna själva.
Om ministern hade läst på hade han också noterat att jag säger att man bör utreda förutsättningarna för att inrätta en barnidrottsombudsman. Det kan också betyda att Barnombudsmannen får ökade mandat och resurser för att kunna arbeta i det enskilda fallet, vilket också Bris föreslår.
En annan fråga som absolut måste lyftas fram i en större utredning är att Riksidrottsförbundet anmärkningsvärt nog har en egen, specifik preskriptionstid för anmälan i sina stadgar. Så här står det: "Påföljd för förseelse får inte åläggas någon, om inte förseelsen anmälts för bestraffning senast inom två månader från det förseelsen begicks eller blev känd." Två månader! Det här är mycket anmärkningsvärt. Varför har idrottsrörelsen egna preskriptionstider som missgynnar barnens trygghet, dessutom för anmälan och två månader?
Inom skolväsendet, som ministern inte vill dra paralleller till, finns ett utökat skydd via anmälningsplikten. Jag måste fastställa: Finns det någon variant som kan gå i liknande riktning inom idrottsrörelsen? Den frågan är relevant.
Ministern har flera roller: folkhälsominister, hälso- och sjukvårdsminister och idrottsminister. I de andra rollerna har ministern uttryckt att det är oerhört viktigt att vi nu utreder svenska folkets sexvanor. Det är viktigt bland annat för hälsan. Men att barn inom idrotten inte kan få det stöd i det enskilda fallet som organisationer, företrädare för idrotten och så vidare tycker att vi ska införa engagerar inte ministern till att vidta en åtgärd. Han skjuter i stället över hela ansvaret på idrottsrörelsen, är nöjd och har förtroende för den.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag har också förtroende för idrottsrörelsen, jag om någon. Men det finns problem, och vi kan inte blunda för dem. Ministern har flera poster som skulle kunna passa för att vidta en åtgärd där.
I radioprogrammet Kaliber i P1 den 6 juni tog man upp osunda relationer inom idrotten. Jag lyssnade på det och berördes otroligt mycket. Jag rekommenderar och hoppas att ministern lyssnar på det programmet. Det är otroligt värdefullt. Jag tror att man kan få större förståelse för den problematik som ändå finns i en i övrigt fantastisk idrottsrörelse som gör mycket gott.
Min fråga är varför idrottsministern inte ser allvaret och kraftfullt agerar i den här frågan. Vi är många som väntar på svar. Det finns ett otroligt tryck i detta, men ministern skjuter det ifrån sig och säger att idrotten är självständig.