Fru talman! Jag har motionerat i den här frågan
under tio år, inte därför att det är någon direkt stor
fråga för mig, men det är en principfråga att männi-
skor själva skall få lov att bestämma var och om de
vill spela med sina skattade pengar.
År 1997 biföll riksdagen motionen och sade med
en unik skrivning att regeringen skulle skyndsamt
återkomma med ett förslag avseende internationella
kasinon i Sverige. Sedan tyckte jag att det gick lite
väl lång tid - men tid är alltid relativ - så jag frågade
statsrådet igen våren 1998 vad som gällde. Han sva-
rade att på grund av arbetsbelastning hade denna
fråga nedprioriterats. Men han skulle återkomma till
hösten med ett förslag. I de medieintervjuer som
gjordes i samband med den debatten uppfattade jag
statsrådet som positiv till den här frågan.
Nu läser vi i bladen och ser i medierna att frågan
än en gång lagts på is. Socialdemokraternas riksdags-
grupp har satt ned foten, samma socialdemokrater
som för knappt två år sedan begärde att regeringen
skyndsamt skulle återkomma med förslag. Jag vill
betona att just ordet skyndsamt är ganska unikt när
riksdagen begär någonting från regeringens sida. Jag
menar att den här frågan faktiskt är färdigutredd. Den
har stötts och blötts i utredningar tidigare och vi be-
höver inte ha nya utredningar nu.
Med tanke på den spelflora som förekommer i dag
har jag frågat statsrådet om han i logikens namn kan
tänka sig att se över vissa av de spelen, som enligt
min och mångas uppfattning faktiskt innebär större
risk för spelberoende. Jag skall ta två exempel. Det
ena är Triss, där man kan köpa lotter i sådan takt att
inte någon enarmad bandit kan åstadkomma samma
hastighet. Man har något som kallas Lottoexpress i
varenda totomatbutik. Där har man dragning var
femte minut och spelarna sitter och följer detta hela
tiden. Det måste väl vara ett klockrent exempel på hur
man skapar ett spelberoende. Detta vill statsrådet
behålla.
Kasinon har en fin stämpel kring sig. Det är för
fint för Sverige. Vi skall tydligen strunta i att kasino-
verksamhet fungerar i hela Europa, och där finns inga
förslag att stoppa kasinon någonstans.
Den vändning som denna fråga har tagit är en
skam dels rent allmänt för Sveriges riksdag, dels
framför allt för socialdemokraterna och i synnerhet
den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Jag hade
väntat mig att någon från den gruppen skulle gå upp i
debatten i dag och förklara den kovändning som
gruppen har gjort. Men gruppen lyder antagligen
under devisen bättre fly än illa fäkta - då kan man ju
fly en gång till.
Det skall tillsättas nya utredningar. Har statsrådet
samma uppfattning om internationella kasinon som
han gav uttryck för i debatten våren, eller senvintern,
1998?