Fru talman! Sten Andersson sade att detta inte är
en stor fråga. Ändå är det påtagligt vilket oerhört
engagemang han visar i denna fråga. Alla väljer vi
vad vi vill prioritera här i tillvaron.
Charlotta Bjälkebring sade att det var en ekono-
miskt marginell företeelse. Det kan jag på sätt och vis
hålla med om. Men jag har kanske en något mer ny-
anserad och sammansatt syn på fenomenet än vad
båda mina meddebattörer har. De utgör varandras
motpoler i debatten.
Jag kan se vissa skäl att tillåta internationella ka-
sinon i Sverige. Ett skäl är att det kan bidra till att
minska det illegala spelandet, dvs. det spelande som
vi vet äger rum och där samhällets möjligheter av
naturliga skäl till kontroll och insyn är som minst. Det
frodas kriminalitet och asocial verksamhet i spåren av
detta.
Jag kan också se att internationella kasinon kan ha
vissa positiva effekter på sysselsättning, på statens
inkomster och på turism i Sverige. Jag kan inte över-
betona de aspekterna. De är förhållandevis marginella
fenomen, men det hindrar inte att de kan ha en bety-
delse.
Det är möjligen riktigt som Charlotta Bjälkebring
säger att den totala spelvolymen är förhållandevis
konstant. Men därav följer inte att man skall förhind-
ra nya spelformer att införas. De kan tränga ut andra
spelformer som är mindre angelägna. Om inte staten
lanserar nya spelformer kan någon annan göra det,
dvs. det blir pengar som inte flyter in till den gemen-
samma kassan och verksamheter som inte står under
kontroll. Över huvud taget kännetecknas spelmarkna-
den av allt större och snabbare förändringar.
Här har jag en annan syn än Sten Andersson, som
jag tycker tar för lätt på de risker för skadeverkningar
som kan finnas även för kasinon. Det finns en risk för
spelberoende och de sociala skadeverkningar som
följer i spåren av spelberoende. Det är de omständig-
heterna som vi måste belysa mycket noggrant innan
vi slutgiltigt tar ställning i denna fråga. Om vi finner
att de faktorerna väger över de positiva aspekter som
finns skall vi inte införa internationella kasinon. Om
det å andra sidan är tvärtom, dvs. att risken för sociala
skadeverkningar är små, att de positiva effekterna av
bl.a. minskat illegalt spelande blir större, finns det
skäl att införa internationella kasinon i Sverige.
Sten Andersson tar upp frågan om att stoppa and-
ra spelformer. Det är en typ av översyn som ständigt
skall göras alldeles oberoende av hur vi förhåller oss
till internationella kasinon. Om det finns spelformer
som urartar, som skapar oacceptabla skadeverkning-
ar, skall vi inte tveka att ingripa mot detta. Det skall
ske alldeles oberoende av hur vi förhåller oss i fråga
om internationella kasinon.
Spel kommer alltid att finnas i Sverige. Om vi har
valt att ha en stark statlig kontroll över detta - jag
menar att vi måste ha det också i fortsättningen - kan
vi länka människors behov av spel och förströelse i
positiva banor. Det är inte att förakta att det också ger
vissa positiva effekter för statskassan. Det är pengar
som kan användas för andra ändamål. Vi förhindras
inte att använda dem på grund av ett utgiftstak. Ut-
giftstaket sätts för ett år i taget. Men hur vi långsiktigt
väljer att bestämma utgifterna beror av hur svensk
ekonomi och inkomsterna till staten utvecklas.