Kriminalvårdsfrågor
Fru talman! I detta betänkande har justitieutskottet behandlat 70 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Yrkandena rör kriminalvården, dess kapacitet, häktningstider, avhopparverksamhet, straffens innehåll, tiden mellan dom och verkställighet, elektronisk övervakning, behandlingsinsatser, säkerheten för kriminalvårdens personal, fängelseplatser utomlands med mera.
Frågorna rörande kriminalvården och dess organisation engagerar riksdagen. Kapacitetsfrågorna har varit föremål för politisk diskussion, då de skärpta straffen på en rad olika områden och omfattande satsningar på polisverksamheten har resulterat i väsentligt högre klientvolymer hos kriminalvården.
Efter år 2018 har beläggningen ökat. Platssituationen har periodvis varit ansträngd, både i häkte och på anstalt. På många platser har beläggningen legat på 95-100 procent. Av Kriminalvårdens årsredovisning går det att utläsa att de ordinarie platserna i anstalt inte har räckt till och att häktenas kapacitet har utnyttjats maximalt.
För att hantera detta har regeringen tillfört Kriminalvården ytterligare medel för att kunna skapa tillfälliga och permanenta platser och förstärka personalförsörjningen. Men mot bakgrund av fler väntade propositioner på det straffrättsliga området kommer också ökade kostnader för kriminalvården. För nuvarande år har regeringen och budgetsamarbetspartierna ökat anslaget till Kriminalvården med 130 miljoner kronor. Man har dessutom aviserat en ökning om 569 miljoner kronor för 2021 och 729 miljoner kronor från och med 2022.
Fru talman! Kriminalvården har egentligen två centrala funktioner. Den ena handlar om att den dömde ska avtjäna sitt straff. Den andra handlar om att den som har dömts för brott ska få stöd i att återgå till ett liv utanför kriminalitet - det som Kriminalvården själv kallar att bryta den onda cirkeln.
Regeringsuppdraget till Kriminalvården, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen att ta fram ett gemensamt nationellt avhopparprogram som ska förstärka samhällets stöd till individer som vill lämna kriminella eller våldsbejakande miljöer är mycket angeläget. Här har också inslussningsprogram, frivilligorganisationers samverkan med kriminalvården och kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet en avgörande roll.
Regeringen har dessutom gett Kriminalvården i uppdrag att ytterligare utveckla myndigheternas återfallsförebyggande arbete för personer som är dömda för våldsbrott mot närstående. Kriminalvården ska också utreda förutsättningarna att bedriva återfallsförebyggande arbete för personer som är dömda för hedersrelaterade brott. Här behövs effektiva och målgruppsanpassade insatser. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2021.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis lyfta upp frågan om kriminalisering av rymningar.
Att den intagne inte återkommer till anstalten efter en obevakad utevistelse, till exempel efter en permission, är allvarligt. Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2019 framgår att 74 avvikelser från anstalt skedde under detta år. Motsvarande siffra för 2018 och 2017 var 95 och 109. Man bedömer att antalet avvikelser konstant minskar.
Oaktat detta är det viktigt att det finns en tydlig koppling mellan den villkorliga frigivningen och deltagandet i återfallsförebyggande åtgärder. Just nu bereds en lagrådsremiss där det föreslås möjlighet att skjuta upp villkorlig frigivning, även med anledning av annan misskötsamhet än underlåtenhet att delta i återfallsförebyggande åtgärder. Lagändringarna föreslås träda i kraft i januari 2021 efter bearbetning i riksdagen.
Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservation 20 i betänkandet.