Fru talman! Sverige ska ha en modern, tydlig och effektiv kriminalvård med hög säkerhet och meningsfull och framåtblickande verksamhet. Samtidigt ska det finnas tydliga krav och regler.
I takt med de satsningar på polisen och de straffskärpningar vi föreslår kommer ännu fler att avtjäna straff på anstalt. Fängelsetiden ska följa snabbt efter domen, och målet är naturligtvis att den dömde ska upphöra med sin brottslighet.
I det motionsbetänkande om kriminalvårdsfrågor som debatteras i dag har vi moderater en lång rad reservationer. Vi står naturligtvis bakom dem alla, men jag yrkar bifall endast till reservation 13.
Fru talman! Det är uppenbart att det behövs fler platser i häkten och anstalter. Den situation som råder nu med platsbrist i framför allt häkten är ytterst en effekt av regeringens bristande agerande. Regeringen fick också förra året kritik av Riksrevisionen för att man i styrningen av rättskedjan inte tar tillräcklig hänsyn till konsekvenser för och effektivitet i hela rättskedjan. Det saknas helt enkelt långsiktighet och helhetssyn. Detta gäller inte minst för kriminalvården.
Det behövs en kapacitetsgenomlysning av kriminalvården för att ta fram en konkret och långsiktig plan för kriminalvårdens expansion och framtida etableringar. Inför 2020 ville vi moderater tillföra kriminalvården mer resurser än regeringen, och över tid kommer kriminalvården att behöva tillföras betydande resurser för att säkerställa fler häktes- och anstaltsplatser.
Straffens innehåll behöver också utvärderas och vidareutvecklas. Det gäller inte minst den växande gruppen unga vuxna med stort våldskapital som saknar intresse av att sluta med sin brottslighet.
Redan här och nu kan mycket göras för att förbättra situationen genom att exempelvis korta tiden mellan dom och verkställighet. Därmed kan också häktesplatser frigöras.
Kriminalvården bör ges i uppdrag att arbeta för att påtagligt förkorta tiderna mellan dom och verkställighet. I dag påbörjas inte någon vård eller behandling av en person som sitter häktad. Det kan medföra att en person sitter häktad under en lång tidsperiod utan att några återfallsförebyggande åtgärder vidtas och utan att andra behandlingsinsatser görs. Många gånger är fängelsetiden dessutom så kort att det inte är någon mening med att därefter påbörja något behandlingsprogram.
Vi moderater vill därför införa en regel som innebär att när en person som är häktad döms till fängelse ska domstolen samtidigt kunna förordna att domen omedelbart ska gå i verkställighet oavsett om den som döms kommer att överklaga eller inte. Det innebär att den som dömts omedelbart kan förflyttas till ett fängelse och komma igång med vård och behandling i ett mycket tidigare skede.
För att korta tiden mellan dom och verkställighet bör också en mer restriktiv syn gälla när det kommer till att bevilja uppskov av verkställigheten. Det förekommer alltför ofta att personer inte infinner sig när det är dags att avtjäna straffet. De senaste fyra åren har över 400 personer fått sina fängelsestraff preskriberade genom att hålla sig undan.
Att inte inställa sig är i dag inte förenat med något straffansvar. Den som döms till ett fängelsestraff ska också avtjäna straffet. Det handlar i grunden om respekten för och tilltron till rättssystemet. Vi vill därför införa ett straffansvar för den som inte inställer sig till verkställighet.
I Sverige avviker och rymmer varje år ett antal dömda personer som avtjänar ett fängelsestraff. Under 2019 skedde totalt 74 avvikelser och rymningar från fängelser.
Avvikelser och rymningar är inte straffbara. Sanktionerna är begränsade och konsekvenserna små. Polisen måste lägga mycket arbete på att leta efter dessa personer, och vissa av dem kan dessutom vara farliga ute i samhället.
För att minska antalet avvikelser under permissioner vill vi att fotboja ska användas i fler fall än i dag. Vi moderater vill också, liksom justitieutskottets majoritet, att avvikelser och rymningar ska straffbeläggas.
För att skapa bättre förutsättningar för att bryta ett kriminellt mönster vill vi moderater införa ett nationellt exitprogram för gängmedlemmar. Medverkan i det nationella exitprogrammet bör vara obligatorisk för dömda gängbrottslingar och yrkeskriminella. Kriminalvården, som redan i dag bedriver verksamhet över hela landet och har stor erfarenhet av målgruppen, skulle kunna vara de som får ansvaret att bedriva ett sådant program.
Avslutningsvis vill vi begränsa möjligheterna till villkorlig frigivning. I dag får alla per automatik villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden. För personer som avtjänar långa fängelsestraff innebär detta att många år dras av på straffet. Till exempel kan den som har dömts till tolv års fängelse per automatik få sitt fängelsestraff kortat med hela fyra år, även om han vägrat att delta i behandlingsprogram.
Vi moderater vill att villkorlig frigivning endast ska ske undantagsvis och tidigast efter tre fjärdedelar av strafftiden. Återfallsförbrytare ska aldrig få villkorlig frigivning. Det är helt orimligt att den som gång på gång begår brott inte ska avtjäna hela sitt straff.
Vi vill också utöka möjligheterna att skjuta upp eller förverka villkorlig frigivning när en intagen inte deltar i återfallsförebyggande åtgärder eller missköter sig på andra sätt.
Riksdagen har vid fyra tillfällen röstat fram tillkännagivanden om att skärpa den villkorliga frigivningen. Trots detta har regeringen fortfarande inte presenterat något lagförslag i den riktningen.
Det bästa brottet är naturligtvis det brott som aldrig begås. Att ett brottsförebyggande arbete bedrivs av såväl de rättsvårdande myndigheterna som landets kommuner är därför av största vikt. Men, fru talman, den som väljer brottets bana och i många fall förstör livet för oskyldiga människor ska veta att den som begår brott möter tydliga konsekvenser.