Fru talman! Att bryta en kriminell bana har ett mycket stort värde, mätt i mänskligt lidande förstås och brottsoffer som slipper att bli just brottsoffer, men det finns också ett stort värde i reda pengar.
Det återfallsförebyggande arbetet har under de senaste åren utvecklats på ett sätt som inger förtroende. Det bygger på solid vetenskaplig grund och fungerar väl om den intagna är motiverad. Utmaningen är att få fler motiverade.
Jag har besökt fängelser och är ärligt talat imponerad av nivån på arbetet. Säkerheten är mycket hög, verksamheten är oftast välskött och personalen ger ett mycket kompetent intryck.
Det finns dock ett högst konkret och praktiskt hot mot verksamheten och det återfallsförebyggande arbetet som jag vill lyfta upp här i dag. Vissa av anstalterna är rejält nedgångna med stora renoveringsbehov, och dessutom är fängelserna just nu fullbelagda, som flera har varit inne på i sina anföranden. Många straff har skärpts, och säkert har även de resursförstärkningar som en enig riksdag har sett till att polisen fått haft betydelse när det gäller att sätta kriminella bakom lås och bom. Det ska också tillläggas att polisen börjar få ordning på sin verksamhet efter en ganska stökig omorganisation.
Jag vill ta tillfället i akt att uppmärksamma en av de stora bristerna i det rättspolitiska ledarskapet. För några veckor sedan besökte jag Tidaholmsanstalten. Den står inför en stor om- och tillbyggnad för att bli en modern, säker och effektiv anläggning som kan genomföra sitt återfallsförebyggande arbete på ett så bra sätt som möjligt. Det är akut nödvändigt att utöka antalet fängelseplatser i Sverige, något som skulle kunna ske genom bland annat Tidaholmsanstaltens utbyggnad. Planerna är klara, och alla nödvändiga tillstånd är på plats. Men bygget kommer inte igång. Anledningen är ärligt talat ganska dum, fru talman. En olöst hyrestvist mellan statligt ägda Specialfastigheter och statens myndighet Kriminalvården har stoppat projektet.
Detta sker samtidigt som fängelserna är överfulla och fler förväntas avtjäna ännu längre fängelsestraff i Sverige. Om man driver hotell drömmer man sig säkert i dessa oroliga tider tillbaka till de dagar då man var fullbelagd. Men om man driver fängelse vill man absolut inte vara fullbelagd, för då går det inte att flytta intagna som behöver flyttas på. Jag tror att alla inblandade håller andan i en bön eller önskan om att coronasmittan inte ska ta sig in på någon av våra svenska anstalter. Ansvarigt statsråd borde faktiskt också hålla andan inför detta.
Jag ställde en skriftlig fråga till justitieministern med anledning av det som jag fick veta när jag var på Tidaholmsanstalten, men jag fick ett icke-svar: att man räknar med att det ska lösa sig. Men det går inte att vänta på att det ska lösa sig av sig självt, för det gör det uppenbarligen inte. Här måste regeringen visa ledarskap och se till att denna onödiga konflikt löses. Vi har större problem att bekymra oss över än en sådan dålig anledning till att den nödvändiga utbyggnaden stoppas.