Herr talman! Först vill jag understryka det absurda i att diskutera politik över huvud taget med Sverigedemokraterna när det så tydligt inte finns en budget som bär. Det är en orealistisk finansiering. Det blir väldigt svårt att diskutera kulturbudgetens eller olika politikområdens olika delar när det är ett lapptäcke av finansiering som inte håller ihop i sömmarna, men jag ger det ändå en chans.
Jag vill verkligen lyfta fram friheten och vikten av att säkerställa att kulturpolitiken står fri från politisk klåfingrighet. Det är just därför som kulturarvspropositionen - som jag lade väldigt mycket tid på under förra året, arbetade fram och lade fram för Sveriges riksdag och som riksdagen har antagit - bland annat innehåller en museilag.
Det är en museilag som skriver fram våra museer som institutioner bärande på kunskap, där vetenskapliga metoder ska råda och där experterna tillskrivs makten att göra bedömningar. Politiker, som Aron Emilsson, ska inte vara de som bestämmer vad som sparas eller utvecklas eller vad man ska göra med något.
Jag skulle aldrig lagt så oerhört mycket kraft på att arbeta fram en kulturarvsproposition, en kulturarvspolitik för vårt land och en museilag som klipper banden mellan politiker och våra kulturinstitutioner om jag inte på allvar såg riskerna med de tider vi lever i och ville göra allt för att i möjligaste mån skydda vårt kulturarv.