Fru talman! Jag skall be att få tacka invandrarmi-
nistern för svaret. Jag är inte nöjd. Tvärtom är jag
ganska besviken över detta svar. Det är alldeles up-
penbart att den tydliga signalen som vi har fått i Sve-
rige under den senaste tiden, trots att dessa direktiv är
att anse som minimidirektiv, är att Sverige ämnar
tillämpa den mest minimala tolkningen av dessa di-
rektiv.
Användningen av alternativet inre flyktalternativ
har ökat i Sverige ganska mycket under senare år och
är numera en vanlig orsak till att utvisa människor.
Själva begreppet är motsägelsefullt - inre flykt. Man
godtar alltså att människor behöver fly eller hålla sig
undan myndigheterna i det land de är utvisade till. Det
borde i sig vara skäl till att de inte skulle behöva bli
utvisade. Det är oroande att detta används alltmer
frekvent.
Det finns flera exempel, t.ex. en ensamstående
mamma som har utvisats till Peru med handikappade
barn med motiveringen att om man inte kan vara där
man hör hemma så får man gömma sig någon annan-
stans.
Det finns uppmärksammade fall, men vi skall kan-
ske inte diskutera detaljerna här i kammaren. Det
finns emellertid stor anledning att vara oroad över
detta.
Den biträdande chefen för flyktingkommissariatet
i Stockholm, Kotsalainen, sade vid en träff med Flyk-
tingpolitiska kommittén beträffande asylpolitiken i
Sverige att den nuvarande tillämpningen av begreppen
"säkert första asylland" och "inre flyktalternativ" kan
komma att undergräva asylrätten. Han framförde
önskemål om att den nya utredningen får i uppdrag att
se över detta. Detta har man också gjort och då
kommit fram till att det skall ställas större krav än de
minimikrav som man har kommit överens om i minis-
terrådet.
Jag skulle vilja fråga invandrarministern om han
inte delar Kotsalainens oro för att detta med inre
flyktalternativ undergräver asylrätten.