Fru talman! Lagstiftning är en särskild konstart. Det krävs mycket kunskap och djupa insikter i samhällets funktionssätt för att med träffsäkerhet kunna angripa de samhällsproblem vi vill lösa. Vi vill göra det utan att tumma på viktiga principer, och vi måste säkerställa att det vi löser inte skapar nya problem.
På straffrättens område är det särskilt känsligt. Många av de åtgärder vi diskuterar är rejält ingripande för enskilda, och varje förslag måste vägas på guldvåg. Om det vore så enkelt att vi med en enkel skrivning kunde få folk att bete sig anständigt hade vi gjort det för länge sedan. Men så är det givetvis inte. I en rättsstat måste reglerna definieras mycket noggrant och upprätthållas med hög rättssäkerhet.
Det lagförslag som vi diskuterar i dag, det om hedersförtryck, kommer en god bit på vägen. Och det är inte en minut för tidigt. Hedersproblematik är inget nytt. Vi har varit pinsamt sena på bollen från lagstiftningens sida, men bättre sent än aldrig.
De åtgärder som nu kommer på plats är bland annat en straffskärpningsgrund för brott där motivet är heder, en ny straffbestämmelse mot barnäktenskap som även är undantagen från principen om dubbel straffbarhet så att en skyldig kan dömas även om brottet har ägt rum någon annanstans, vilseledande till äktenskapsresa och en möjlighet att meddela utreseförbud för att skydda den som annars skulle föras bort för att utsättas för något av de brott som berörs.
När det gäller straffskärpningsgrunden hörs ibland principiella invändningar. Frågan ställs om ett brott blir allvarligare för den som utsätts om förövaren rationaliserat sitt brott på ett vis eller ett annat.
På den frågan är mitt solklara svar ja. I de flesta andra situationer har brottsoffret en trygghet i släkt och familj - inte i alla situationer förstås, och då tänker jag främst på våld i nära relationer som inte har hedersmotiv, men i många andra. När det är fråga om heder är det i de allra flesta fall familj och släkt som är din plågoande. Den som utsätts blir oerhört ensam. Det är faktiskt också ofta fråga om rena brott mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.
Barnäktenskapsbrottet kommer att gälla både den som förmår ett barn att ingå äktenskap - eller, som det uttrycks, en äktenskapsliknande förbindelse - och den som tillåter att det sker. Det kommer inte att gå att skylla ifrån sig och vila på att man passivt förhållit sig till att se en närstående ingå barnäktenskap. Det blir nu entydigt och fullödigt förbjudet. Den som gör sig skyldig till detta hamnar i fängelse, och det under en ansenlig tid.
Fru talman! Ett av de värsta svek jag kan tänka mig är föräldrar eller andra närstående som lurar en ung person att resa iväg för att gifta sig. Du tror att du är på väg på en semesterresa för att träffa släktingar och andra som du längtat efter. Kanske du till och med ser fram emot att komma iväg. Men väl framme låses du in i ett liv som du inte har valt och som du inte ville ha. Möjligheterna att ta sig därifrån är väldigt knappa, om inte obefintliga. Och av vilket skäl? Att familjen ska vårda sin "heder"? I vad finns det hedervärda i att lura och bedra? I vad finns det hedervärda i att tillfoga någon en sådan bottenlös smärta? I det finns ingen heder, bara skam - och med detta lagförslag också ett straffrättsligt ansvar för att begå dylika handlingar.
För att vi ska kunna hindra detta från att ske skapas också möjligheten att belägga en person i riskzonen med utreseförbud, för att hindra att resan sker redan i första läget. För att utreseförbudet ska få kraft kriminaliseras också brott mot ett sådant utreseförbud, så att den som ändå gör detta döms till fängelse i upp till två år. Även försök till brottet ska straffas i enlighet med brottsbalkens regler.
Förslaget vi debatterar ska inte ses som en slutleverans utan snarare som ett startskott för att föra dessa frågor högre upp på agendan.
Januariavtalet omfattar 73 punkter inom många olika politikområden, men rättspolitiken berörs egentligen bara av två. Den ena handlar om att vi måste få fler polisanställda så att polisen räcker till för alla de bokstavligt talat livsviktiga uppgifter de måste klara. Den andra är just precis det som vi debatterar nu: hedersförtryck. Så viktig är frågan. Så viktig måste den vara.
Det pågår också en utredning om ett eget hedersbrott, som ska presenteras senare i år.
Det finns många intressanta förslag att jobba vidare med i våra partiers olika processer bland de motioner som har väckts, men i enlighet med den överenskommelse som detta förslag är ett resultat av yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till propositionen.