Fru talman! Det gäller att inte stå och tro och gissa i kammaren. Men jag driver på stenhårt, och jag är övertygad om att alla någonstans inser att det inte räcker att stifta en lag. Lagar blir inte bättre än den ansvariga omgivningens förmåga att genomföra dem. Som jag uttryckte i mitt anförande krävs det därför att man planterar lagen i ett sammanhang och ser till att det kopplas till utbildning och information och att det tas fram rutiner för att förebygga och förhindra att barn förs ut ur landet.
Jag är glad att du tog upp alliansregeringens arbete, Désirée Pethrus. Det var nämligen vår nuvarande partiledare, Nyamko Sabuni, som tog fram två handlingsplaner. Arbetet i de olika delarna var synkroniserat. Jag menar att vi är skyldiga att göra något liknande för att kunna identifiera vad av det som görs som är bra och vad mer som krävs. Det kan, som du själv var inne på, handla om ytterligare lagstiftning som kan skärpas och så vidare.
Det är för enkelt att säga att det handlar enkom om lagar. Där handlar det om att se till att de gäller.
I fråga om Nationella kompetensteamet gör man nu en utvärdering. Jag har, av olika skäl, inte varit involverad. Men det är intressant att det finns myndigheter som får i uppdrag att jobba med de här frågorna men som inte levererar över huvud taget. Deras arbete utvärderar man aldrig. En viktig fråga att ställa oss där är: Vad är det som gör att man inte ser behoven alla gånger? Socialstyrelsen kom med en rapport om att våld mot barn har ökat avsevärt, men det står inte ett ord om hedersvåld i den.
När det gäller Forced Marriage Unit får du nästan ställa en fråga till så att jag kan fortsätta. Jag har också många gånger träffat dem som arbetar i Storbritannien. Där har vi dilemmat att de har tidigare kolonier som de kan arbeta med. Nu är min talartid slut.