Herr talman! Jag har läst departementsskrivelsen
mycket noga. Där sägs det att det är så mycket som
36 % av företagen som anger att de inte ser några
hinder. Men det innebär ju samtidigt att det är 64 %
som ser hinder som på något sätt bör åtgärdas. Man
kan läsa statistik på olika sätt.
Jag har läst ministerns skrivna svar väldigt nog-
grant. Jag har läst det många gånger. Jag har lagt det
ifrån mig och kommit tillbaka till det och försökt att
se vad som står där. Jag tycker faktiskt att svaret
andas lite uppgivenhet. Det står:
"På lång sikt är jag och mina medarbetare på Nä-
ringsdepartementet övertygade om att arbetet leder
till en attitydförändring inom såväl Regeringskansliet
som myndigheter och att det gagnar små företag."
Javisst behövs det en attitydförändring. Men är
ministerns formulering ett uttryck för att den övriga
regeringen inte förstår och inte delar Björn Rosen-
grens syn på företagande? Är det ett erkännande av
att det är i Regeringskansliet som den värsta broms-
klossen finns för ett bättre företagarklimat? I så fall är
det mycket synd. I hela samhället lever det tyvärr
kvar en föråldrad syn på företagande, och så är det
tydligen även i Regeringskansliet.
Min undran är: När ska det bli lika accepterat att
tjäna pengar genom ett framgångsrikt företagande
som att vinna pengar på Bingolotto? Det måste vara
det som vi tillsammans strävar mot. Men som minis-
tern framställer det tycks det vara stora problem i
Regeringskansliet.
Jag återkommer till benchmarking-rapporten. Att
andelen kvinnliga företagare är så lågt beror till stor
del på att det inte är möjligt att starta företag inom de
branscher där kvinnor dominerar, dvs. i kommuner
och landsting, inom skolan, vården, omsorgen och
barnomsorgen. Det har socialdemokraterna alltid varit
emot. Men här finns en mycket stor grupp kompe-
tenta kvinnor vilkas möjligheter faktiskt bromsas av
den politik som regeringen hittills har fört. Här be-
hövs det en vändning. Jag vill fråga, och jag hoppas
att jag får ett svar: Är Björn Rosengren beredd att
arbeta för detta?
När det gäller arvs- och generationsskiftesbeskatt-
ningen är det mycket viktigt att vi kan komma till
rätta med den katastrofala utformning som den har i
dag. Vi kristdemokrater anser att man direkt borde
kunna införa en regel som skyddar det arbetande
kapitalet från beskattning. Annars finns det risk för
att företaget urholkas. Det kanske inte klarar sig över
ägarskiftet. Resultatet blir då färre företag och fler
arbetslösa.
Är skyddet av det arbetande kapitalet någonting
som Björn Rosengren kan utlova för att lugna företa-
garna åtminstone på den här punkten?