Herr talman! Jag vill återkomma till den offentliga
sektorns tjänsteproduktion. Jag är övertygad om att är
det någonting som ska återupprättas och stimuleras så
är det de offentliganställdas roll, alla dessa tusentals
kvinnors händer som bär upp mycket av vår välfärd.
De är våra välfärdsarbetare, och de ska återupprättas i
betydelsen av att vi måste se deras stora värde. Det är
det viktigaste.
Jag tror inte på något allmänt resonemang om att
bara vi privatiserar så får alla det bättre. Där skiljer vi
oss dramatiskt i våra uppfattningar när det gäller att
skapa en bra tjänsteproduktion och en bra väl-
färdsproduktion. Med detta har jag inte sagt att man
inte ska vara öppen för alternativ, men det kan aldrig
vara något huvudspår och aldrig vara någonting för
att stimulera företagen i det här landet. Det tror jag
inte på.
Sedan konstaterar jag att Göran Persson hade rätt.
Det har tillkommit ca 30 000-35 000 nya företag per
år sedan 1997, och det blir sammanlagt ca 100 000
företag. Han räknade inte så tokigt där heller. Det har
gått ganska bra, och vi ska göra mer på detta område.
Avslutningsvis är det de makroekonomiska frå-
gorna som är avgörande för tillväxten. Låg ränta har
vi i Sverige fortfarande, liksom låg inflation. Det är
det som är avgörande och att vi också ökar sysselsätt-
ningen. Vi har mer än halverat arbetslösheten. Vi får
gå tillbaks till 60-talets guldålder för att kunna redo-
visa samma sysselsättningsökning som har skett de
senaste åren. Det är ett bra mått på tillväxten. Och
självklart, om vi tittar på ökningen av bruttonational-
produkten, dvs. summan av vår ökade tjänsteproduk-
tion och varuproduktion, ser vi att den också jämfört
med i många andra länder har varit utomordentligt
bra de senaste åren.