Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Jag vill inleda med energikrisen.
En av de viktigaste delarna för svensk del är ju de så kallade flaskhalsintäkterna. Det handlar om de 85 miljarder som svenska elkunder redan har betalat, som nu samlas på hög hos Vattenfall. Sverige måste kunna få använda dessa pengar till svenska hushåll, till elstöd och till lägre elräkningar, så att medlen kan behållas av Sverige och användas flexibelt.
Inför EU-toppmötet på onsdagens morgon sa statsministern: Flaskhalsintäkterna är alltså säkrade till Sverige. Flexibiliteten är ännu inte säkrad. En första fingervisning kommer vi att få, skulle jag tro, klockan 12 i dag, när den så kallade toolboxen presenteras. Dessa underbara uttryck.
I kommissionens verktygslåda för att hantera energikrisen, toolboxen, som presenterades klockan 12, fanns dock ingen sådan fingervisning alls. Där fanns ingenting om att använda flaskhalsintäkter flexibelt till elstöd för svenska elkonsumenter, och där fanns heller ingenting om det undantag som Sverige hade men som Kristersson struntade i att förlänga under det svenska ordförandeskapet. Det fanns inte heller något om en ökad möjlighet att använda pengarna, som Kristersson vill hävda och faktiskt har lovat svenska folket. Ingenting fanns med.
Hade statsministern, bara timmar innan, verkligen ingen aning om vad kommissionen skulle presentera i sin verktygslåda för att hantera energikrisen – den som Kristersson och andra stats- och regeringschefer hade beställt?