Herr talman! Det enkla svaret är nog: nej. EU visar inga nya tecken på att kunna enas i nya frågor. Jag tror att jag har haft ett tiotal återrapporteringar i den här kretsen i ungefär samma läge.
Vi har enighet om att fördöma övergrepp. Vi har enighet om de-eskalering. Vi har enighet om vikten av humanitärt tillträde och sådana saker. Men det finns ingen grundläggande europeisk enighet om de grundläggande konflikterna i Mellanöstern. Just nu kan vi naturligtvis också enas om hur dåligt det är med alla ekonomiska spridningseffekter som detta får långt bortom Gaza – nu pratar vi om hela kriget.
Allt detta kan vi enas om, och därför läggs det mest fokus på hur vi hanterar saker rent praktiskt, till exempel ekonomiska insatser.
Det finns också en viktig fråga som förvisso inte är en EU-fråga men som många EU-länder är inblandade i: Vad skulle Europas länder kunna göra efter stridigheterna för att säkra fri sjöfart i Hormuzsundet, till exempel?
Allt det här är viktiga saker. Men någon ny grundläggande enighet när det gäller synen på Mellanöstern finns helt enkelt inte, och det tror jag är ganska väl känt. Detta hindrar inte att man diskuterar och att länder tar intryck av varandra och så vidare. Men som jag sa i min inledning: EU är ingen stor maktfaktor när det gäller den övergripande Mellanösternpolitiken.
Däremot har enskilda länder – i varierande grad – väldigt mycket kontakt med olika länder i regionen. Frankrike och Libanon är ett uppenbart exempel. Många har bilaterala kontakter, även krävande sådana, med Israel. Vi har en kraftigt ökad kontakt med gulfstaterna sedan ett antal år tillbaka. Det sker alltså mycket påverkansarbete, men det finns ingen ny gemensam europeisk ståndpunkt.