Fru talman! I somras när ministerrådet fattade be-
slut om ett förslag till nya direktiv för utsättning av
genmanipulerade grödor gjorde miljöministern, till-
sammans med andra miljöministrar inom EU, ett
uttalande. Det är med anledning av det uttalandet som
jag har ställt mina två frågor till miljöministern.
Uttalandet som han då gjorde var att han avser att
"tillämpa en alltigenom försiktig metod vid behand-
ling av anmälningar och tillståndsgivning för utsläp-
pande av genetiskt modifierade organismer". Jag, och
många andra, har reagerat på den formuleringen ef-
tersom den är otydlig. Det är helt enkelt svårt att
begripa vilka regler som ska gälla när genmanipule-
rade organismer släpps ut i naturen. När jag har frågat
Jordbruksverket vad beslutet innebär för tillstånds-
givningen i Sverige har jag fått beskedet att det är
svårt att säga. Jordbruksverket, som är den myndighet
som ger tillstånd för utsläppande av genmanipulerade
organismer, har inte fått några nya regler att följa
sedan beslutet i somras. Förordningen som de ska
arbeta efter är inte ändrad.
Genmanipulation är en fråga som väcker stor oro
bland en stor del av allmänheten. Det är därför viktigt
att de som fattar beslut i frågan kan vara tydliga om
vilka regler som gäller och om reglerna är bra nog.
Det var för att få ett förtydligande av vad som
egentligen gäller som jag ställde min fråga till miljö-
ministern. Jag har nu fått ett svar som inte alls tydlig-
gör någonting. Jag får ändå tacka för svaret, som
brukligt är. Möjligtvis tydliggör det hur otydligt be-
slutet egentligen är. Miljöministern säger att det
gamla direktivet gäller, men han säger samtidigt att
det nya direktivet ska tillämpas i möjligaste mån. Jag
förstår om Jordbruksverket har svårt att svara mig på
frågan om vad miljöministerns uttalande innebär i
praktiken. Det hela är särskilt olyckligt eftersom
miljöministern, genom att förespråka ett nytt direktiv,
erkänner att det gamla direktivet inte är bra nog, att
det inte ställer de krav som borde ställas. Ändå är det
det gamla direktivet som i praktiken ligger till grund
för tillståndsgivning tills det nya är färdiggodkänt.
Vore det inte med tanke på detta bättre att göra
som en grupp andra länder inom EU har föreslagit,
nämligen att inte ge några nya godkännanden förrän
det nya direktivet är helt klart? På det sättet skulle
man komma runt problemet att ingen vet vad som
egentligen gäller, om nu inte miljöministern vet vad
som egentligen gäller och kan redovisa det här.