Herr talman! Självklart har vi som enskilda personer och politiker, och även som enskilda partier, ambitioner som ibland sträcker sig längre än vad vi kan uppnå i en samverkan. När det gäller alkohol- och narkotikapolitiken, de förebyggande insatserna och skapandet av ett samhälle som ser till att människor inte blir beroende av alkohol - alkoholens slaveri, skulle jag vilja säga - är det klart att vi har ambitioner inte bara för ungdomar utan också för vuxna.
Jag läste en gång i tiden den alkoholpolitiska utredningen av Olof Burman. Det är nog inte många här i kammaren som minns honom, men han var en alkoholpolitisk utredare någon gång på 60- och 70-talen. Jag blev engagerad av en statlig utredning. Sedan dess har jag insett att vi måste börja med att vända trenderna bland ungdomar. Om vi inte kan se till att få en ungdomsgeneration som börjar se oerhört mycket nyktrare på alkoholen och som ser att livskvalitet inte ligger i att vara berusad varje fredag och lördag kommer samhället inte att fortsätta eftersom dessa ungdomar blir vuxna.
Jag satsar mycket på att påverka vuxna människors attityder i alkoholfrågan och att de ska ta ett ansvar för sig själva och sin egen livsstil men också ta ett ansvar för dem som finns i omgivningen. Framför allt bryr jag mig om de 300 000 oerhört utsatta barn som dagligen - i dag, i morgon och tyvärr också i övermorgon - lever i en miljö där vuxna har en hög alkoholkonsumtion som direkt skadar deras möjligheter och utveckling.
Men, Christer Engelhardt, jag kan inte förneka att jag är riktigt glad över att vi nu kan se en trend där vi får en ungdomsgeneration som gör ett nytt ställningstagande för en mer restriktiv hållning till alkohol och ser att livet inte består i en överkonsumtion av alkohol. Detta ser jag som kristdemokrat som en viktig del.
Jag vill också säga att Maria Larsson som barnminister är minst sagt engagerad, och jag hoppas att hon kan fortsätta att få vara det.