Herr talman! Vi ska nu behandla socialutskottets betänkande om alkoholfrågor. Att alkohol är något som engagerar människor vittnar de många kontakter jag, som socialpolitiker med ansvar för det här området, får om.
Inte minst vittnar de 55 motionsyrkandena i ärendet från den allmänna motionstiden 2011 och 2012 om vikten av det här ämnet.
För den ovana läsaren av detta betänkande kan det tyckas till sitt innehåll vara ganska tunt. Det är en riktig iakttagelse då utskottet har valt att behandla 41 av de 51 motionerna förenklat, det vill säga de har varit uppe under behandling under den pågående mandatperioden. En del är också hänskjutna till den kommande missbruksutredningen.
Men, herr talman, det hindrar inte mig från att ändå säga något i den fråga som engagerar människor såväl på ytan som på djupet.
Målet för den socialdemokratiska alkoholpolitiken är att minska totalkonsumtionen, förebygga missbruk av alkohol och på så sätt reducera alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.
Alkohol är en vanlig orsak bakom social utslagning, våld och sjukdomar. Och alltför många barn lever i familjeförhållanden där föräldrar och andra överkonsumerar och missbrukar alkohol.
Ett av verktygen för den socialdemokratiska politiken på området är att begränsa tillgången till alkohol, bland annat genom införselregler, åldersgränser, försäljningsmonopol och en aktiv prispolitik.
Sedan det svenska medlemskapet i Europeiska unionen har den svenska alkoholpolitiken på många sätt genomgått en förändring till en mer öppen och liberal hållning då det förknippas med närings- och jordbrukspolitik.
Men jag tycker att det nu har blivit lättare inom Europeiska unionen såväl att diskutera som att föreslå restriktiva förändringar då EU-nivån börjar öppna sig mer för det folkhälsopolitiska perspektivet när det gäller alkoholen och dess skadeverkningar på grund av en hög konsumtion. Men det är fortfarande trögt i systemet.
Trots ändrade förutsättningar att styra över alkoholpolitiken finns det fortfarande många insatser som är möjliga att pröva ur ett svenskt perspektiv.
Vi ska slå vakt om Systembolaget, det så kallade detaljhandelsmonopolet. Vi socialdemokrater säger därför nej till gårdsförsäljning då det klart äventyrar Systembolaget.
Andra viktiga delar av alkoholpolitiken är tillståndsgivning och kontroll av restauranger. Att begränsa marknadsföringen av alkoholdrycker och att införa varningstexter på alkoholförpackningar bör prövas.
Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att åldersgränsen är 20 år för att man ska kunna köpa alkohol på Systembolaget. På så sätt skjuter vi upp alkoholdebuten, vilket påtagligt minskar risken för skador av alkohol.
Herr talman! De alkoholrelaterade skadorna fortsätter att öka. Bland de unga har sjukvård och alkoholrelaterade diagnoser blivit vanligare sedan början av 1990-talet, och dödligheten bland personer med dessa diagnoser har ökat.
Något som starkt oroar oss socialdemokrater är den utveckling som vi nu ser med så kallade border shops, alltså spritbutiker med billig alkohol som öppnar i närheten av vårt lands gränser, och de butiker som nu startar och växer fram på internet. Hemleverans är en del av konceptet, och konsumenten lockas av billiga varor och exklusiva erbjudanden genom aggressiv marknadsföring med löften om att man inte behöver betala skatt och så vidare. I en av våra reservationer i detta betänkande tar vi upp just den här frågan.
Den borgerliga regeringen drev 2008 igenom att privatpersoner ska få föra in alkoholdrycker i Sverige också för andra personers räkning. Vi anser att beslutet var felaktigt. Det var en helt onödig EU-anpassning som försvagade den svenska, restriktiva alkoholpolitiken. Vi anser att regeringen bör ompröva beslutet.
Det finns en rad privata företag som tar emot beställningar och kör hem alkohol till privatpersoner. Det finns företag som i praktiken inte bara transporterar utan bedriver en förtäckt detaljhandel som undergräver detaljhandelsmonopolet. Finland och Norge har förtydligat sin lagstiftning för att skydda sina detaljhandelsmonopol. Sverige bör, i avvaktan på en omprövning av hela frågan, på samma sätt som våra nordiska grannar förtydliga lagstiftningen och se till att aktörerna följer gällande regler.
Flera av de nätaktörer som erbjuder svenskar att köpa alkohol är profilerade lågprisaktörer som lockar kunder genom att inte betala skatt och också felaktigt påstår att kunderna inte heller behöver göra det. Enligt undersökningen vet sex av tio svenskar inte vem som ska betala skatt eller tror att det är säljarens ansvar. Enligt samma undersökning har nästan hälften av dem som handlat öl, vin eller sprit på nätet fått erbjudanden om olika typer av lockpriser och rabatter, vilket är något som jag anser inte är förenligt med den svenska alkohollagen.
Folkhälsoinstitutet har dessutom konstaterat att ålderskontroll ofta inte finns i dessa sammanhang. Att strunta i regler och undvika alkoholskatten ger billig alkohol, och merförsäljningen är en motor i den växande näthandeln med alkohol.
Herr talman! Vi har länge i Sveriges riksdag varit överens om den restriktiva alkoholpolitiken, men för att en restriktiv alkoholpolitik ska bli effektiv är det viktigt att detaljhandelsmonopolet försvaras, att marknadsföring av alkohol begränsas, att en effektiv ålderskontroll sker vid försäljning och servering av alkohol, att alkohollangning och smuggling beivras, att svensk alkoholskatt betalas vid privatimport, att alkoholnäthandlares aktiviteter i Sverige begränsas, att alkoholskatterna höjs och att Sverige fortsätter att arbeta för höjda minimiskatter på alkohol inom EU samt minskade införselkvoter på alkohol.
Vidare bör möjligheterna att införa varningstexter på alkoholförpackningar prövas. Varningstexter har fler fördelar än enbart eventuell information till den tänkta konsumenten. De gör det svårare att smuggla och sälja vidare förpackningar som saknar märkning. Den nationella skattemärkning som EU-rätten tillåter är en åtgärd med liknande effekt. Båda metoderna skulle kunna användas.
Vi föreslår också att regeringen prövar nya vägar, exempelvis de nya folkhälsoartiklarna i Lissabonfördraget, för att se över möjligheterna till begränsningar av alkoholreklamen. Sverige kan redan i dag införa hårdare reklamregler utan att det strider mot EU-rätten. Den franska lagen visar att EU-rätten tillåter långtgående reklambegränsningar.
Det är också viktigt att prövning av serveringstillstånd ses som en social fråga i kommunerna och inte bara som en näringslivsfråga.
En annan fråga som måste lösas är folkölsförsäljningen. Vi föreslår licensplikt för att komma åt den bristande ålderskontrollen.
Riksrevisionen noterade i sin granskning förra året av det statliga stödet i alkoholpolitiken att det inte går att hävda att den bidragsstödda verksamheten till kommuner och ideella organisationer gett någon särskild effekt. Riksrevisionen ifrågasätter därför om det är effektivt att staten fortsätter med sitt stöd till lokalt förebyggande arbete, i varje fall så som stödet hittills inriktats, styrts och följts upp.
Riksrevisionens kritik bör beaktas. Men lokalt förebyggande arbete är oerhört värdefullt och bör stödjas även i fortsättningen. Däremot måste samhället bli bättre på att koordinera sina insatser, involvera föreningsliv och andra ideella krafter och nå de unga som befinner sig i riskzonen. Alkoholkonsumtionen är en central faktor när det gäller sociala problem och våld bland ungdomar. Levnadsmönster och vanor som grundläggs i tidig ålder följer ofta med och påverkar individen resten av livet.
Herr talman! Avslutningsvis anser jag det värt att framhålla att alkoholens negativa inverkan på arbetsliv och produktivitet är stor. I bedömningar av samhällskostnader av alkohol svarar produktionsbortfall ofta för nästan hälften av de totala kostnaderna.
Missbruksutredningen uppskattade 2011 att de 68 000 alkoholmissbrukarna i Sverige med behov av särskilt stöd kostar samhället 66 miljarder kronor, varav nästan hälften är produktionsbortfall. En del av produktionsbortfallet kommer från sjukfrånvaro och minskad produktivitet hos personer som är på jobbet. Näringslivet verkar därmed få bära en stor del av alkoholkonsumtionens konsekvenser. En restriktiv alkoholpolitik med monopol, hög skatt och begränsning av det privata vinstintresset i alkoholhandeln blir därför något som även näringslivet som helhet tjänar på.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4.
I detta anförande instämde Lennart Axelsson (S).