Herr talman! Nu kommer den tråkiga sossen som efterlystes tidigare. Jag kan garantera att Fredrik inte kommer att somna av det här inlägget.
Syftet med det beslut vi ska fatta i dag är att sammanfatta och samla lagstiftningen i en och samma lag. Vi förtydligar språket, och vissa delar som tidigare reglerades i föreskrifter regleras nu i lag.
Precis som Mia Sydow Mölleby sa är det många regler som har ändrats under de 20 år som gått sedan grundsystemet beslutades. Det har varit oöverskådligt, inte bara för människor utifrån som vill se hur vi har det utan till och med för oss själva. I bästa fall råder vi nu bot på det.
Det handlar alltså om våra arvoden, om övernattningsbostäder, om resekostnadsersättning, om den datorutrustning vi har rätt att ha, om vad som händer när vi blir sjuka och hur vi gör för att komma tillbaka till jobbet.
Jag tycker, till skillnad från Fredrik, att det är viktigt att vi ser att det här är ett förtroendeuppdrag. Det är ett uppdrag vi ska bära med förtroende under de fyra år vi är valda. Det är vad det handlar om. Det är inte ett arbete med kompledigt eller övertidsersättning.
När den förra lagen beslutades var argumenten att riksdagsuppdraget numera verkligen är ett heltidsuppdrag. För mig är det definitivt det. Man kan göra jämförelser med ersättningen för heltidspolitiker i kommuner och landsting och många som jobbar i det privata näringslivet. Man kan alltid diskutera det. Den stora poängen är som vi ser det att vi inte själva fattar beslut om vårt arvode. Det gör arvodesnämnden, som består av människor helt utanför förtroendemannarollen.
SD har i sin reservation utvecklat ett synsätt att arvodet ska utgå från arbetsinsats. Detta är en för oss helt främmande tanke, för vårt uppdrag bygger på att det är väljarna och våra partier som utvärderar vår arbetsinsats vart fjärde år.
När Fredrik tog till orda blev jag ännu mer provocerad. Det låter på honom som om pengar är den enda drivkraft vi har för att uträtta något här i världen. Med så dålig respekt för uppdraget och en så raljant syn på vad som är drivkrafter för att förändra samhället och världen är frågan om det inte är Fredrik själv som borde hämta blanketten på länsstyrelsen som man kan använda om man vill bli befriad från sitt uppdrag.
Att Sverigedemokraterna har bekymmer med politiska vildar är knappast någonting som någon arvodesnämnd i världen kan råda bot på. Däremot kan alla partier bli bättre på att förklara vad uppdraget innebär och går ut på och vad det förväntas av oss att vi ska göra såväl vardag som helg - att vår arbetstid är dygnet runt 365 dagar om året och att vi ska sjukskriva oss även om vi blir sjuka på julafton, för att ta ett par exempel på vad uppdraget faktiskt innebär. Beskriv den verkligheten! Beskriv inte era medlemmar som inte gör sitt jobb här i riksdagen! Beskriv hur jobbet i riksdagen de facto är! Visa någon sorts respekt för demokratin! Det tycker jag är rimligt, och jag kan inte låta bli att tänka att så som man känner sig själv känner man andra.
Vad som är etiskt och moraliskt försvarbart i rollen som riksdagsledamot verkar vi tycka väldigt olika om. Inte heller det kan någon arvodesnämnd i världen råda bot på. Det kommer tillbaka till att det är ett förtroendeuppdrag, ett förtroende vi får av våra partier och av våra väljare. Jag menar att det förpliktar.
Därför är det så bra att denna lag är tydlig och transparent. Alla kan få reda på hur vi har det och hur vi jobbar. Öppenhet och transparens är över huvud taget så viktigt i en demokrati.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
(Applåder)