Herr talman! Jag tänkte just säga varmt välkomna till åhörarna på läktaren, men nu har de precis gått. Det var väldigt kul att ni var här!
Till att börja med yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. I betänkandet finns tre reservationer. Jag kommer i stort sett att uppehålla mig vid betänkandet, och jag håller i stor utsträckning med socialdemokraten Berit Högman om det hon sagt.
Utskottet tillstyrker i stort sett riksdagsstyrelsens förslag till en ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter och en ny lag om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen och dess myndigheter och organ samt vissa följdändringar i annan lagstiftning. Undantagen är inte många. De rör en övergångsbestämmelse, en korrigerad paragrafhänvisning och vissa främst regeltekniska, redaktionella och språkliga justeringar.
Den nya lagstiftningen innebär att 1994 års lag om ekonomiska villkor för oss riksdagsledamöter upphävs och att de nuvarande bestämmelserna i stort sett tas in i den nya lagen om ersättning till riksdagens ledamöter. I den nya lagen samlas även lite mer än tidigare: andra bestämmelser på området som tidigare har funnits i föreskrifter och riktlinjer. Det handlar bland annat om rätten till övernattningsbostad och arbetsrum, barnverksamhet och tillgång till parkeringsplats.
Vidare har det i lagförslaget tagits in bestämmelser som innebär att en ledamot har rätt till ersättning för att ta sig till riksdagen vid en extraordinär händelse eller av en annan orsak som inte kunnat förutses. Detta blir nu reglerat. Dessutom föreslås ledamöterna få rätt att själva besluta om vissa utrikes resor. Mia Sydow Mölleby var också inne på dessa frågor.
Utskottet delar riksdagsstyrelsens bedömning att det inte bör införas en rätt till ersättning för resekostnader från och till en annan bostad än bostaden på hemorten, det vill säga främst en semesterbostad, och en ort där riksdagsledamoten utövar sitt uppdrag. I denna del finns det inga invändningar mot lagförslaget i någon motion.
Dessutom innebär lagförslaget att 1999 års lag om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen ersätts med en ny lag. Innehållsmässigt är den nya lagen om stöd till partigrupperna väldigt lik den förra och innehåller bestämmelser om basstöd till partigrupperna och stöd för kostnader för politiska sekreterare samt utrikes resor.
Därutöver kommer det att regleras att man har rätt till ett partikansli, redovisningsskyldighet, återbetalningsskyldighet och rätt till stöd för språkutbildning.
När det gäller den föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen i punkt 3 anser utskottet att det saknas behov av den med hänsyn till Riksdagsförvaltningens bemyndigande att meddela föreskrifter om stödet till de politiska sekreterarna. Bestämmelsen bör därför utgå.
De föreslagna ändringarna i 1989 års arvodeslag innebär bland annat att regleringen av sammanträdesarvoden till EU-nämnden överförs till den nya ersättningslagen.
Förslaget till ny lag om ersättning till riksdagens ledamöter innebär inga förändringar i sak när det gäller själva arvodena eller formerna för hur de bestäms. I både den tidigare lagen, 1994 års ersättningslag, och den föreslagna lagen regleras ersättningen via riksdagens arvodesnämnd; det gäller både nivån och själva arvodet.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Ny ersättningslag och lag om stöd till partigrupperna
(Beslut fattades under § 18.)