Fru talman! Jag tror bestämt att Nina Lundström överskred talartiden till och med mer än Bengt-Anders Johansson. Jag kanske skulle ha gett henne min tid i stället.
Nina Lundström ställde en fråga om samepolitiken, och det är väl lika så gott att jag tydligt poängterar att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har väldigt olika samepolitik. För Miljöpartiet är det viktigt att respektera samer som ett urfolk som vi har förpliktelser mot enligt internationella konventioner, som vi förvisso ännu inte ratificerat, typ ILO 169, vilket för övrigt är någonting vi verkligen borde göra.
Det är en lite speciell situation i och med att samer har levt och verkat i fjällen och sedan urminnes tider använt marken för renbete, jakt och så vidare. Sedan kommer vi stövlande och säger: Hej, vi äger den här marken. Det gör att hela jaktfrågan blir väldigt speciell.
Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har ganska olika utgångspunkter i den här frågan. Jag stöder absolut inte deras reservation som Nina Lundström hänvisade till. Däremot kan man i vissa frågor landa på samma sak, som i det här fallet att en återgång till de regler som gällde 2007 är ett steg i rätt riktning, tycker jag. Sedan vill jag ytterligare stärka det samiska inflytandet.
Tåssåsenmodellen var just det jag syftade på när jag pratade om positiva exempel i Jämtland på hur man kan öka det samiska inflytandet. Det är bara ett pilotprojekt, och även där är samerna fortfarande engagerade. De menar att det som skedde 1993 var felaktigt och att man inte till fullo respekterade deras rättigheter. Jag tror fortfarande att det finns mer att göra, men Tåssåsenmodellen kan absolut vara en modell som är värd att titta på i ett sådant arbete.