Fru talman! Det är två riksmötens motioner kring de centrala delarna av vår författning i det här betänkandet. Vi behandlar inte yttrandefrihetsregleringarna och vi behandlar inte detaljer i valsystemet, men i övrigt är det de centrala delarna av vår författning.
Jag skulle vilja säga att vår politiska tillvaro i hög grad präglas av efterbörden av finanskrisen för tio år sedan. Det finns faktiskt en del forskningsresultat som pekar i den riktningen. Det är i de stora omvälvningarna i förhållningssättet till demokratin som vi ser det. Antalet demokratiska stater eller med kraftigt demokratiska inslag är tyvärr under tillbakagång. Höjdpunkten 1989 när Sovjetsystemet föll sönder har ersatts av en framväxande skepsis, och jag tror att man kan sätta detta bland annat i samband med finanskrisen som har delat samhällena på ett sätt som vi framför allt ser dagligen i rapporteringen kring och analysen av Förenta staterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor
De centrala mekanismerna i vår författning tas egentligen inte upp i de motioner som vi nu har fått under två år. Det gäller enkammaren, principer för valsystem, talmannens roll i förhållande till statschefen och statsministern samt regleringen av parlamentarismen.
Vi kan säga att vi har fått illustrerat hur viktiga särskilt voteringsreglerna är. För att fälla en regering behövs 175 röster mot regeringen, medan det i det vardagliga parlamentariska arbetet räcker med relativa majoriteter här i kammaren. Detta leder till ett utflöde av ett partisystem som har gått från fem till åtta partier men som drivs till minoritetsregeringar.
Det finns såklart andra delar som spelar stor roll i systemet, men jag vill uppehålla mig vid hur vi under den gångna mandatperioden har tillämpat dessa nycklar för vårt parlamentariska system. Jag har tagit en del intryck av SNS demokratirapport Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin , som kom förra året och som jag vet att flera av KU:s ledamöter har varit ute och debatterat omkring.
Jag vill säga att decemberöverenskommelsen är i salig åminnelse, om jag får uttrycka det så. Den är uppsagd, men den har i realiteten fungerat i viktiga stycken. Det är en visa att det har varit möjligt att reglera också detta valresultat med minoritetsregeringar som tolereras av kammarens partier. Man får notera att decemberöverenskommelsen är uppsagd såtillvida att det inte finns någon moralisk bindning in i nästa mandatperiod. Men man kan onekligen peka på praxis; hur har det parlamentariska systemet fungerat?
Jag kan nämna att författarna egentligen kanske kritiserar delar av decemberöverenskommelsen. Det finns dock även andra delar. Det gäller bland annat hur man ska komma fram till de överenskommelser som decemberöverenskommelsen talade för, som skulle genomföras och som har blivit genomförda. Det gäller även bred enighet i försvars- och säkerhetspolitiken. Där har Försvarsberedningen spelat en roll.
Det gäller Pensionsgruppen, som har arbetat med frågor som rör pensionssystemet. Här handlar det om en mindre grupp partier, men det hela har ändå en blocköverskridande karaktär.
Det gäller också energipolitiken, där vi glädjande nog har funnit ett mycket brett samförstånd. Det finns även andra områden, till exempel hanteringen av budgetprocessverket framöver.
Det som är viktigt här, som författarna till boken lyfter fram och som har bäring på varför decemberöverenskommelsen fanns och varför den sas upp, är behovet av parlamentariskt sammansatta utredningar. Utredningssystemet bygger under möjligheterna till fungerande demokrati även vid minoritetsregeringar.
Jag vill säga att även hanteringen av den ökade invandringen hösten 2015 skedde över blockgränserna. Här spelade utredningsarbetet en mindre roll i den akuta situation som rådde, men konstitutionsutskottets granskning av invandringspolitiken har spelat en roll. Här visade det sig att politiskt kapital i meningen kunskap om förhållandena gjorde det möjligt att fatta beslut i snabb ordning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor
Fru talman! En punkt som jag tycker att man ska ta upp - där jag också tror att det skulle kunna finnas förståelse från oppositionen - är vad vi gör med alla de tillkännagivanden som vi får under denna mandatperiod. Det rör sig om ett väldigt stort antal. Regeringen har en rörelsemöjlighet i förhållande till dem, men den är naturligtvis begränsad av majoritetslägena.
Vi ser inte från vår sida framför oss en ny mandatperiod med samma frenesi vad gäller tillkännagivanden, många gånger med samma sakliga innehåll. Jag hoppas att det är möjligt att komma fram här med den begränsning som vi nådde när Alliansen på ett bra sätt dämpade ned så kallade negativa tillkännagivanden.
Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande om ett tillkännagivande rörande att genom en utredning ytterligare stärka domstolarnas oberoende har varit föremål för flera viktiga inlägg i dag. Från Socialdemokraternas sida står vi helt bakom detta. För oss är huvudmärket kanske det som vår ordförande var inne på: Den europeiska sammanslutning som är normalfallet i de europeiska demokratierna innebär en autonomi i styrningen av Domstolsverket som vi tycker att det finns ett värde i att försöka nå. Detsamma gäller samsittningsmöjligheterna mellan domare från de olika domstolarna.
Vi ser med oro på utvecklingen i några av de europeiska länderna. Det är bättre att förebygga än att förbigås, fru talman!
Det är kompromisser och inte konsekvenslogik som är demokratins väsen, inte minst i de nordiska länderna, menar den ledande norske samhällsforskaren Johan P Olsen. Han är osäker på hur de nordiska demokratierna ska klara påfrestningarna.
Jag är mer optimistisk vad gäller att grundpelarna i vårt statsskick ska klara sig just genom den flexibilitet som vi har tillämpat såväl i den gamla regeringsformen som i den som gäller nu. Decemberöverenskommelsen är ett försök att inom ramen för detta system både lösa de uppkomna partikonstellationernas konfliktzoner och skapa samarbetsmöjligheter.
Jag menar - och jag tror inte att jag är ensam om det - att parlamentarism i samspel med yttrandefrihet i det långa loppet är den säkraste formen för demokratins förvaltning och överlevnad.
Med detta vill vi yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.
(Applåder)