Herr talman! Även om det var överraskande att
ledamöter strök sig från talarlistan är det inte alldeles
orimligt med tanke på den samsyn som riksdagen har
uppvisat i dessa frågor.
Herr talman! Vi kommer aldrig att helt kunna
skydda våra samhällen och medborgare från olyckor
och angrepp. Det förhindrar dock inte att den politis-
ka uppgiften måste vara att med förebyggande insat-
ser försöka förhindra dem samt att på ett effektivt sätt
kunna hantera dem om och när vi tvingas till det.
Om just detta handlar det betänkande som vi i dag
debatterar.
1989 revs Berlinmuren, muren som delade värl-
den. I dag, 13 år därefter, ska vi nu äntligen riva någ-
ra av de murar vi själva skapat. Murar som byggdes
starka under det kalla kriget. Murar som reglerade
ansvar, befogenheter och resurser. Murar som utgick
ifrån att världen var svart eller vit, att det rådde fred
eller krig. Murar som kanske var otidsenliga redan
när de restes och som i dag så uppenbart förhindrar
att vi som land kan göra vårt bästa för medborgarnas
skydd och säkerhet eller - som pojken från Hammarö
sade - skydda landet.
I dag tar vi ytterligare viktiga steg för att bryta
upp det svenska försvarets kallakrigsstruktur.
Det behövs en ny balans i samhällets säkerhets-
och beredskapsarbete. Mindre resurser bör läggas på
försvar mot det traditionella krigshotet och ökade
resurser bör läggas på åtgärder för att motverka det
moderna och högteknologiska samhällets sårbarhet.
Den nya strukturen ska bygga på att samhällets
samlade resurser för hantering av kriser av olika svå-
righetsgrad utnyttjas rationellt och kostnadseffektivt.
Det gäller att anlägga en helhetssyn som konsekvent
tillämpas på samhällets hantering av olika hot och
risker.
Territorialförsvaret följs av ett samhällsförsvar.
Utgångspunkten för modern försvarsplanering
måste därför vara gråzonstänkandet. Det får inte läng-
re handla om antingen eller, det måste handla om
både och.
Vi känner igen resonemanget från totalförsvar-
skonceptet. Men det finns stora skillnader mellan
totalförsvarstanken och det nya samhällsförsvar som
vår tid kräver.
Totalförsvar, dvs. verksamhet under beredskap
och krig, där det civila stödjer det militära, utgår ifrån
att vi angrips av en annan stat, att försvaret genomför
mobilisering, att det sker en uppmarsch m.m. Det
tänkandet är inte omsättningsbart i vår nya verklighet.
Vi måste sluta fokusera på totalförsvarsbegreppet och
i stället betona samhällets säkerhet och beredskap.
Just detta utgör grunden för det betänkande som
nu ligger på riksdagens bord. Ledorden i regeringens
proposition och i utskottets text är: förbättrad helhets-
syn.
Konkret och mest tydligt blir det kanske i det og-
lamorösa men viktiga förslaget om ett nytt politikom-
råde: skydd mot olyckor och svåra påfrestningar.
Syftet är att säkerställa en bra förebyggande verk-
samhet och effektiv operativ krishanteringsförmåga.
Utskottet välkomnar detta och slår dessutom fast att
anslag som anvisas för höjd beredskap också ska
kunna användas för insatser som stärker beredskapen
vid svåra påfrestningar på samhället i fred; ett egent-
ligen ganska självklart förhållningssätt.
Det är enkelt att inse att de stora förändringar som
vi nu är mitt uppe i för med sig en rad författnings-
mässiga konsekvenser som Björn Leivik pekade på.
Frågorna är komplexa och behöver övervägas grund-
ligt.
Utskottet är dock angeläget om att det så snart
som möjligt presenteras en samlad författningsmässig
lösning och att en helhetssyn ska prägla det fortsatta
arbetet när det gäller lagstiftningen kring svåra på-
frestningar på samhället i fred.
Herr talman! Om 39 dagar slås portarna upp till
den nya Krisberedskapsmyndigheten, KBM. Myn-
digheten får en nyckelroll när det gäller att stärka och
samordna samhällets krishantering. Den kanske mest
kritiska uppgiften blir att skapa förtroende mellan
olika aktörer, såväl privata som offentliga myndig-
heter. KBM tilldelas dessutom det sammanhållande
myndighetsansvaret för samhällets informationssä-
kerhet.
Det kommer naturligtvis att ta tid innan myndig-
heten finner sin roll och blir varm i kläderna, men den
egna kompetensen och förmågan blir det som mer än
något annat kommer att vara styrande för den nya
myndighetens mandat i framtiden.
Herr talman! Riksdagens samtliga partier är över-
ens om att Regeringskansliets förmåga att hantera
extrema fredstida situationer måste förbättras. I no-
vember 2001 gjorde utskottet ett tillkännagivande i
frågan om ett särskilt krishanteringsorgan i regerings-
kansliet.
Regeringen återkommer nu med förslag som in-
nebär precisering av ansvar och roller, väsentligt
utökad och utvecklad utbildnings- och övningsverk-
samhet, åtgärder för att förbättra informationsbered-
skapen, telekommunikationerna, IT-stödet, elsäker-
heten och mycket annat.
Utskottet välkomnar allt detta, och vi är eniga om
att ansvar och roller snabbt måste identifieras och
verksamheten komma i gång. Det är endast genom att
upprätthålla en övad och samkörd beredskap som
krishanteringsförmågan i regeringskansliet kan säker-
ställas.
Herr talman! Låt mig med beklagande och irrita-
tion tvingas konstatera att utskottet än en gång behövt
göra ett enigt tillkännagivande i frågan om de uppen-
bara bristerna i ett gemensamt och landstäckande
system för radiokommunikation.
För en tid sedan skrev de fackliga förbundsordfö-
randena i Polisförbundet, Tull-Kust och Officersför-
bundet en närmast uppgiven artikel i Svenska Dag-
bladet. Låt mig citera: "En tullare och en kustbevaka-
re kan inte kommunicera med varandra när de är på
samma uppdrag, en polis kan inte anropa en rädd-
ningshelikopter över radion. - - - Poliserna kan inte
lita på att kunna kommunicera med varandra eftersom
olika polismyndigheter har olika radiosystem. Vid en
större olycka kan inte heller polis eller kustbevakning
anropa ambulans eller brandkår via radio."
Artikeln är en lika välkommen som svidande upp-
görelse med de starka sektorskramarna. Det finns
förklaringar till att det har blivit på detta sätt, men det
finns sannerligen inget försvar. I propositionen fram-
håller nu regeringen att inriktningen även fortsatt ska
vara att söka få till stånd ett nationellt system som
börjar byggas i mindre skala med inriktning mot att
successivt bli ett landstäckande system.
Herr talman! Vi har tidigare i vår försvarsplane-
ring kunnat utgå från fyra klara och tydliga uppdel-
ningar. De har varit krig och fred, civilt och militärt,
privat och offentligt, nationellt och internationellt. Vi
möts dagligen av händelser som visar att dessa upp-
delningar inte längre är tidsenliga. Mest gäller detta
skyddet mot informationsoperationer.
Det finns inga gränser i cyberspace. Det finns inga
avstånd.
Sedan början av förra seklet har vi försvarat vårt
land utifrån att kunna möta en välkänd angripare. Vi
trodde oss också i stort kunna räkna ut hur angreppen
skulle gå till.
De senaste årens snabba teknikutveckling i kom-
bination med vårt högteknologiska samhälles sårbar-
het har fört med sig att staternas tidigare maktmono-
pol definitivt är brutet. Aktörerna är oräkneliga: en-
skilda, grupper eller nationer. Våra samhällens sår-
barhet har gjort att angreppssätten nästan är oändliga.
Amerikanska försvarsdepartementet uppger att
centrala, vitala datasystem i USA under förra året
utsattes för fler än 25 000 attacker.
För två år sedan rapporterades 3 700 IT-incidenter
i Europa, förra året var antalet 34 000 - alltså en
tiodubbling på två år.
Det ansedda amerikanska företaget Price Water-
house har efter studier bland 4 900 IT-chefer i 30
länder kommit fram till att virussattacker kostar fö-
retagen en halv miljon i sekunden dygnet runt - vilket
bara under mitt anförande innebär drygt 150 miljoner
kronor.
Det är inte svårt att inse att skyddet mot informa-
tionsoperationer är av stor säkerhetspolitisk betydel-
se, detta vid sidan av det rent kommersiella intresset
och behovet av att göra Sverige till en pålitlig och
säker plats för investerare, vilket Monica Green all-
deles strax kommer att utveckla ytterligare. Hela vårt
välfärdssamhälle vilar i dag på sårbara högteknolo-
giska system.
Därför är det angeläget och bra att regeringen nu
kommer till riksdagen med en rad skarpa förslag. Det
handlar bl.a. om att sätta upp en s.k. stats-CERT - ett
Computer Emergency Response Team. PTS får an-
svaret för funktionen "Rikscentral".
FRA får ansvaret för att upprätthålla teknikkom-
petens inom IT-säkerhetsområdet.
FMV får ansvaret för att inrätta ett certifierings-
system för IT-säkerhetsprodukter.
Som jag tidigare har nämnt kommer KBM att till-
delas det sammanhållande ansvaret.
Allt det här är offensivt. Nu lägger vi grunden för
nationens moderna IT-försvar. Det är i sanning histo-
riskt. Det handlar om ett infrastrukturförsvar, ett
försvar av vår civila infrastruktur - ett modernt sam-
hällsförsvar för dagens och morgondagens uppgifter.
Avslutningsvis, herr talman: Det betänkande som
vi nu ska ta ställning till är både en slutpunkt och en
nystart. Det är slutpunkten på en process som har
pågått under flera år genom Försvarsberedningen och
genom Åke Petterssons helhetssynsutredning, den s.k.
Sårbarhets- och säkerhetsutredningen, och fram till
regeringens proposition, som bygger på en överens-
kommelse mellan Centerpartiet och Socialdemokra-
terna. Därtill kommer utskottets ytterligare förädling
av det hela. Många har varit inblandade, och resulta-
tet måste anses vara gott.
Det ligger i sakens natur att det finns de som me-
nar att delar hade kunnat vara bättre och att det kunde
ha gått snabbare, men processen har lett fram till att
det nu finns en mycket stark samsyn i dessa frågor,
vilket ger förändringsarbetet en kraft som annars
skulle ha saknats. Men detta är naturligtvis inte bara
en slutpunkt. Många murar rivs och broar byggs, men
fortfarande är vi, herr talman bara i inledningen av
den omfattande omställningen mot ett modernt och
fungerande samhällsförsvar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet.