Herr talman! Under alltför många år har frågan
om ansvar, skyldigheter, befogenheter och resurser
avseende svåra påfrestningar på samhället i fredstid
diskuterats. Flera utredningar har tillsatts. Förslag har
lämnats. Men beslut har inte tagits. Utskottet är i
vissa delar kritiskt till att regeringen fortfarande inte
har presenterat konkreta förslag. Jag återkommer till
detta.
Vi moderater välkomnar propositionen Samhällets
säkerhet och beredskap. Vi står bakom det mesta i
betänkandet, men på några väsentliga punkter delar vi
inte utskottets uppfattning.
Herr talman! När det gäller regelverket för olika
myndigheters ansvar vid kriser och svåra påfrestning-
ar på samhället samt gråzonen mellan kris och krig
finns fortfarande oklarheter i ledningskedjans an-
svarsförhållanden. Utskottet har tidigare påpekat detta
förhållande för regeringen och ställer sig i sak bakom
de moderata kraven. Utskottet understryker denna
gång - än en gång således - vikten av en snar lösning.
Utskottet förutsätter - jag citerar - "att regeringen nu
vidtar vissa författningsmässiga åtgärder utifrån ett
helhetsperspektiv när det gäller ansvar, skyldigheter
och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället
i fred". Det är min förhoppning att de förslag som
finns i den särskilde utredarens betänkande så snart
som möjligt kommer att leda till nödvändiga lagänd-
ringar.
Vi ställer oss bakom förslaget om inrättande av en
ny myndighet, Krisberedskapsmyndigheten. Däremot
är vi mycket kritiska till att ansvaret inte nog tydligt
läggs på regeringen. Vi har föreslagit att myndigheten
blir en renodlad stabsmyndighet under regeringen, för
regeringens ansvar går inte att delegera.
En viktig förutsättning för att krishanteringen ska
bli effektiv är samordningen av kommuners och läns-
styrelsers insatser, och samma ansvar måste finnas
hos ansvariga myndigheter oavsett om läget beteck-
nas som kris, krig eller "svåra påfrestningar". Vi
anser att det bör finnas tydliga och konkreta anvis-
ningar avseende såväl ansvar, mandat som befogen-
heter för att det nya krishanteringssystemet ska kunna
realiseras på ett bra sätt.
En av de kanske viktigaste åtgärderna för att ska-
pa förutsättningar för ett robust, uthålligt och effektivt
civilt kris- och insatssystem är anskaffandet av ett
nationellt radiokommunikationssystem. Frågan har
stötts och blötts länge utan att regeringen har kunnat
presentera ett godtagbart förslag. Utskottet har tidiga-
re varit mycket kritiskt till att ingen lösning har pre-
senterats.
Riksdagen gav redan den 6 december regeringen
till känna att det system som nu börjat utvecklas av
polisen ska byggas, så att det kan utvecklas till ett
landstäckande, gemensamt system. Även i detta be-
tänkande föreslår utskottet att riksdagen ger regering-
en till känna vad som anförts om behovet av ett ge-
mensamt kommunikationssystem. Det är svårt att
förstå regeringens tvehågsenhet. Dessutom brådskar
det. En del av de lösningar som har presenterats med-
för stora investeringar, men det viktigaste nu är att det
arbete som påbörjats inte förhindrar en fortsättning
mot ett gemensamt, nationellt system.
Herr talman! Ett av de stora hoten mot ett modernt
samhälle är störningar i, eller i värsta fall utslagning
av, IT-system. När det gäller säkerhet i samhällsvik-
tiga funktioner bör riksdag och regering ansvara för
den övergripande strategin och den erforderliga sam-
ordningen. Vi anser att det är regeringen som ska
fastställa en samlad handlingsplan för åtgärder inom
området. Alla samhällsviktiga funktioner ska certifie-
ras avseende säkerhet, kvalitet och tillgänglighet.
Enligt vår mening är de största bristerna hänförbara
till brister i ledning, ansvarsfördelning och organisa-
tion i arbetet.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till reservation 1, men jag står självfallet bakom också
övriga moderata reservationer.