Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · föredragning av utskottsärende med eventuell debatt

Jakt och viltvård

IRENE OSKARSSON (kd), 2009-04-29 (riksmöte 2008/09).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar · Debatterat dokument: Betänkande 2008/09:MJU11 Jakt och viltvård

Herr talman! Det är få ämnen som kan röra upp så mycket känslor som jakt och jakträtt. Man kan sitta en hel natt utan att nicka till om man pratar om jakt.

Jakt är någonting som vi har berört många gånger i den här talarstolen. Jag kan konstatera att inläggen från partiföreträdare före mig i denna debatt till största delen har skett från jägare.

Vi är många som har jakten som ett intresse på olika sätt. Men i mitt fall kan jag inte åberopa någon praktisk erfarenhet utom att jag har drevat, som det heter hemma. Det heter väl att man går i drevet, om man ska vara lite mer formell. Jag har då fått lära mig att - ursäkta uttrycket - hålla käften. Det sade de unga grabbarna till mig när de tog med mig upp i tornet. De sade: Sätt dig där och var tyst, Irene! Eftertanke är nämligen också en viktig erfarenhet. Det har jakten gett många möjligheter till.

Jakt är, som tidigare talare har sagt, en del av viltvården som vi bedriver. Till syvende och sist har vi genom månghundraårig, eller tusenårig, påverkan på naturen faktiskt äntligen kommit till en samsyn om att vi på ett ansvarsfullt sätt måste förvalta de resurser som finns. När det gäller hur det sedan kan gå till kanske vi ibland skiljer oss åt lite grann i uppfattning. Men att förvaltarskapet måste finnas där är vi överens om.

Den kår som är stor och som vi benämner jägare gör också stor samhällsnytta, vilket övriga talare tidigare också har berört. Men det finns en del som jag tror är än viktigare och som jag önskar att jägarna kanske lägger än mer kraft på och det är att ge det uppväxande släktet en god utbildning och kunskap i viltvård och i naturskötsel. Det är många som den vägen har fått en betydligt större förståelse för sambanden i naturen. Jag tycker att föregående talare lyfte fram detta på ett alldeles utmärkt sätt.

Det är också jägarkåren och jägarna som blir kallade vid viltolyckor för att spåra upp det skadade viltet och kanske också ta hand om den skadade föraren. Det har hänt mer än en gång.

Utifrån detta vill jag också instämma i att det är glädjande att regeringen inom kort kommer att lägga fram en proposition på riksdagens bord i denna fråga.

Det är nämligen ett oerhört viktigt arbete som görs och som måste kompenseras på ett lämpligt sätt. Det behöver bli betydligt tydligare regler om hur man kan få passera på annans mark och hur man kan få jobba tillsammans för att lösa dessa frågor än vad som är fallet i dag. Då är det väl bra med eftertänksamhet och klokskap? Någon talade om ålder och vishet. Men det är väl klokt med en regering som tänker efter före och ber juristerna titta på alla teknikaliteter så att detta inte kommer i efterhand? När det väl är framme och propositionen är framlagd här utgår jag från att vi i denna kammare kommer att ha en rörande gemensam syn på att detta är ett bra förslag som ger just den ersättning och det erkännande som jägarkåren är värd och att det faktiskt är andra som ska stå för fiolerna och inte jägarkåren själv.

Herr talman! Fjälljakten tycks vara ett oerhört kärt ämne i denna kammare. Jag kan börja med att påpeka att vi kristdemokrater anser, precis som föregående talare har sagt, att Sverige till allra största del ska förfoga över frågorna som rör jakt. Jag säger "till allra största del" därför att det finns saker på gemenskapsnivå som vi har ställt oss bakom, till exempel art- och habitatdirektivet som faktiskt reglerar vad vi kan göra och inte göra. Tjänstedirektivet påverkar också jakten.

För att återgå till art- och habitatdirektivet kan vi konstatera att där beskrivs uttryckligen vilka arter som är hotade, hur vi kan hantera eventuell tillåten jakt eller vad som över huvud taget inte får jagas. Det gäller då inte minst dem som flyger över våra huvuden och som inte känner några landgränser.

I det här sammanhanget är det också viktigt att påtala att regeringen på EU-nivå har tagit initiativ till att få till stånd en dialog om hur det kan bli en tydlig översyn av de här direktiven. När de tillskapades var EU inte vad EU i dag är. Det var en betydligt mindre geografi, och en helt annan flora och fauna än den flora och fauna som i dag finns inom nuvarande EU-gränser skulle hanteras. Alltså måste vi också där, precis som regeringen nu gör, driva på i frågan om en översyn.

Jag kommer nu tillbaka till fjälljakten. Helén Pettersson har i dag, precis som flera gånger tidigare, lyft fram frågan här i kammaren. Jag har inte deltagit i tidigare interpellationsdebatter men har med glädje i efterhand läst om vad som där sagts. Jag har lärt mig rätt mycket av dem. Jag dristar mig till att citera vad jordbruksministern för ett tag sedan sade i en av interpellationsdebatterna. Det rör då den så kallade Finlandsfrågan:

"Vad är då skillnaden mot det svenska förhållandet? Ja, anmälningarna mot Sverige gällde i stället att turistföretag här i Sverige inte hade möjlighet att tillhandahålla jakttjänster åt dem som är bosatta i Sverige i förhållande till dem som är bosatta någon annanstans, till exempel utomlands. Bestämmelserna begränsade möjligheten att erbjuda tjänster inom jaktturismen, såsom transporter, inkvartering, logi och mat, på ett annat sätt än för människor som var bosatta i vårt land. Sådana erbjudanden är tjänster och är, utan någon som helst tvekan, tjänster i EG-fördragets mening."

Alltså är vi där hänvisade till det regelverk som finns och som vi har ställt upp på. Då får vi väl försöka påverka det så som vi nu gör genom att ta till vara det som står om att vi har möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn.

Såvitt jag i går kväll kunde konstatera när jag som inte ens svealänning utan som götalänning gick in och tittade på de norra länsstyrelsernas hemsidor är det väldigt olika hur duktig man är på att marknadsföra de här frågorna - detta sagt inom parentes, men det kan ni som har kontakter med länen i fråga ta med er hem. Det står tydligt att man har kommunala särskiljningar. Man jobbar också med de så kallade länskorten i det här sammanhanget och kan alltså ta regionala hänsyn beroende var i landet det är. Därmed tycker jag att man har hittat en konstruktiv lösning på de här frågorna.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Debatten

Hämtad sida: 14

14 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

IRENE OSKARSSON (kd): Jakt och viltvård (2009-04-29) — PRESS0