Herr talman! Betänkandet är en sammanställning av flera motioner från allmänna motionstiden, som vi har på hösten här i riksdagen. Det är lite olika dignitet på dessa, kan man kanske tycka, men inte minst intressanta att läsa. Jakt är en viktig företeelse för många. Det skänker mer än jaktbyte, det skänker naturupplevelser och det är en källa till gemenskap. Detta förstår jag och Miljöpartiet mycket väl. Samtidigt är det inte alltid lätt att förstå varför man inte kan utveckla andra metoder när det blir ett problem, en konflikt mellan djur och mänsklig verksamhet. Det är inte alltid en lösning som håller i längden att döda ett djur eftersom det kommer fler efter. Jag har skrivit motioner om fåglar och smådjur kontra skyddsjakt, och jag kan tycka att det just i dessa fall verkligen behövs lite fler idéer än att skjuta bort problemen.
Att vara riksdagsledamot är minst sagt fascinerande. Man lär sig nya saker, och man blir både förvånad och förbryllad ibland. Men att lära sig nytt är viktigt. Jag som har en specialutbildning inom fårskötsel trodde att jag hade kunskap om de svenska fårraserna, men jag hade inte kunskap om att det finns vilda får i Sverige. Jag visste inte att det finns mufflonfår i Sverige. Att det finns behornade får av typ gute vet jag men inte att det finns mufflon som anses vara föregångaren till tamfåret. Att vi har sådana får både i Sörmland och på västkusten var ny kunskap för mig.
Nåväl, dessa djur, mufflon, ingår alltså i det som räknas som vilt och som kan trafikskadas. I bemötandet på bland annat den reservation som s har verkar det som att det ligger förslag om en schablonersättning från Viltvårdsfonden i ett kommande förslag, om jag förstår det rätt.
Beträffande fjälljaktsreformen skulle jag vilja tydliggöra varför jag ställer mig bakom det förslag som s har, och detta har jag uttryckt i ett särskilt yttrande i detta betänkande. Jag ser detta förslag som ett första steg att reformera rennäringslagstiftningen i aktuellt avseende. Med EU-medlemskapet sägs följa krav på att låta utländska jägare jaga på samma villkor som svenska. Samtidigt ser vi att utvecklingen med jägare från hela EU i vissa fall skapar problem som inte förutsågs tillräckligt i den förändring av rennäringsförordningen som skedde 2007.
Vi ser från Miljöpartiet att det i det fortsatta arbetet finns behov av ytterligare reformering av småviltsjaktens förvaltning. Grundproblemet är att den fria småviltsjakten på samiska marker över huvud taget släpptes fri, inte vilken nationalitet jägarna har. Fjälljaktsreformen, som den dåvarande borgerliga regeringen beslutade om 1993, är upprinnelsen till en försämring av fjälljakten.
Från Miljöpartiet förespråkar vi det som kallas Tåssåsensmodellen. Den lösning som vi förespråkar är att låta samebyarna själva administrera och upplåta jakten med ett begränsat antal jägare åt gången på marker enligt det system som Tåssåsens sameby praktiserat 1987-1995 och 2003-2008. Men vi ser också fungerande och bra lösningar där lokala jakt- och fiskeföreningar sköter förvaltningen.
Allmän jakt och skyddsjakt: Jag har väckt två motioner under allmänna motionstiden runt ett par lite mindre frågor, kan man tycka, om jakt på hermelin och på ekorre. Jag undrar hur många som sett en hermelin eller en ekorre. Ekorrar var mycket vanligare förr, liksom hermelinen som är en smågnagare som gillade våra öppna lager av säd som fanns runt gårdarna.
I dag har vi fortfarande kvar rätten till skyddsjakt på dessa två mycket sällsynta djur, och det därför att de kan orsaka skada, vilket är underligt och fel.
Småfåglarna är också ett område som diskuteras, och jag har fått glada uppmuntrande ord från ornitologiska föreningar som sagt att det är bra att denna fråga lyfts fram. Det är märkligt att ha en jakt på småfåglar som samtidigt är hotade och som man från andra håll försöker arbeta för att utöka individantalet av. Att det kan vara problem med fåglar som smutsar ned och som ockuperar byggnader är ett faktum, men det märkliga i dessa motioner, alla från allmänna motionstiden, är att ingen talar om allt det förebyggande som man kan göra med ögonattrapper, skrämsel, ballonger, reflexer. Det finns en uppsjö av idéer och praktiska exempel.
Det svenska landskapet förändras ständigt. Förändringarna orsakas ofta av den markanvändning som vi har inom jord- och skogsbruk eller andra näringar, vägar, infrastruktur och de pågående klimatförändringarna. Alla förändringar är inte av ondo för miljön, men de påverkar ändå den biologiska mångfalden på ett eller annat sätt. Naturvårdsverket har utvecklat ett rikstäckande miljöövervakningsprogram, kallat Nationell inventering av landskapet i Sverige, NILS. Programmet följer tillstånd och förändringar i det svenska landskapet och ger även svar på hur omdaningarna påverkar förutsättningarna för växter och djur.
Men redan i dag vet vi att flera landlevande arter tar stryk av förändringarna i miljön. Ett tydligt exempel är att många vanliga småfåglar har gått tillbaka rejält i omfattning de senaste 30 åren. Fåglarna i jordbruksområden är särskilt utsatta. Det står på Naturvårdsverkets hemsida att sämst går det för fåglarna i jordbrukslandskapet som stadigt minskar i antal. Det är sånglärka, gulsparv, gulärla, stare, pilfink och några av jordbruksfåglarna. Alla dessa har gått starkt tillbaka.
Avslutningsvis ställer jag mig bakom Miljöpartiets reservationer men yrkar bifall till reservation 2.