Fru talman! I någon mening har vi väl alla ett ge-
mensamt ansvar, men i den mer konkreta meningen är
det Statens jordbruksverk som är den myndighet som
har ett övergripande ansvar på detta område.
Låt mig säga att jag tycker att det är mycket vik-
tigt att biodlingen kan utvecklas. Under senare år har
vi sett en minskad omfattning, vilket beror på många
olika saker. Jag tycker att det är en mycket olycklig
utveckling som vi bör anstränga oss för att försöka
bryta, inte minst av de skäl som Gudrun Lindvall
nämner, nämligen att bin är oerhört viktiga i den bio-
logiska helheten. De är mycket viktiga, inte bara där-
för att de producerar god honung som vi kan äta, utan
också därför att de faktiskt bidrar till att avkastningen
på annan produktion, såväl odlad som vild, av t.ex.
bär ökar.
Jag hade för en tid sedan överläggningar med före-
trädare för biodlarna. Vi var vid dessa diskussioner
överens om nödvändigheten av att se över på vilket
sätt som vi från samhällets sida kan bidra till en posi-
tiv utveckling av biodlingen i vårt land. Vi var också
överens om att det bl.a. med hjälp av det program
som vi utformar till hälften EU-finansierat finns bättre
möjligheter än tidigare att arbeta för en positiv ut-
veckling av biodlingen.
Låt mig sedan säga när det gäller den specifika
fråga som vi här diskuterar att den genetiska variatio-
nen naturligtvis är oerhört viktig när det gäller bin
precis som när det gäller alla andra djurslag. Låt mig
också säga att såväl biodlarna som Statens jordbruks-
verk är mycket uppmärksamma på problemet.
En del i att bevara genetisk variation är det ambi-
tiösa arbetet som bedrivs för att bevara det nordiska
biet. Men det som vi talar om här, att inom de respek-
tive olika raserna - i Sverige har vi fyra som används
- också se till att bevara den genetiska variationen, är
naturligtvis oerhört viktigt. Hur detta arbete skall
bedrivas är något som diskuteras inom ramen för
arbetet med detta fortsatta program. Men jag är för
dagen inte beredd att säga att det bästa skulle vara att
återupprätta bikontrollen i den omfattning och i den
form som den tidigare hade. Många av de berörda
aktörerna är nog av den uppfattningen att man kanske
skulle arbeta på något annat sätt. Men jag tror att det
bästa är att dessa diskussioner får fortsätta inom ra-
men för diskussionerna med detta EU-
medfinansierade programmet. Men i själva sakfrågan,
att den genetiska variationen är viktig och att vi här
lika väl som på andra områden måste akta oss för en
genetisk utarmning som beror på en alltför begränsad
avel med enstaka individer, råder det inga delar me-
ningar. Detta är något som vi måste vara mycket
uppmärksamma på.