Fru talman! Om jag var i Mats Greens kläder och tillhörde Mats Greens parti skulle jag vara väldigt försiktig med att kritisera andra partier för löftesbrott. Jag vill bara börja med att påpeka det.
Vi gick till val 2018 på att göra förändringar av lagen om anställningsskydd som syftade till att ta bort hyvling och ta bort allmän visstid. Med det sagt har nu parterna förhandlat. Vi har inte genomfört och kommer inte att genomföra ensidiga försämringar av anställningstryggheten för löntagare. Om Mats Green hävdar att det är på det sättet hävdar Mats Green någonting som inte är med sanningen överensstämmande.
Den förhandling som parterna har slutfört nyligen balanserar ju på flera olika ben. Den stärker tryggheten för arbetstagare i vissa avseenden, och den ökar i andra avseenden flexibiliteten för arbetsgivarna. Totalt sett är det en överenskommelse som parterna kan stå bakom därför att båda parter har vunnit saker och har fått betala saker - precis som det brukar vara i en förhandling.
Mats Green säger att vi avslår yrkanden med hänvisning till att vi själva ska genomföra det senare, men det är inte sant. Det som är sant är att vi förmodligen, om vi hade fattat beslut politiskt, hade gjort något annorlunda avvägningar. Men nu har vi överlämnat den här ordningen till parterna på arbetsmarknaden och ska naturligtvis respektera det som de har kommit överens om.
Det jag skulle vilja veta är varför Mats Green i de yrkanden som Moderaterna kvarstår vid, som bland annat handlar om konflikträtten och lex Laval, fortsätter att envist hävda att trygghet för arbetstagare skulle vara ett allvarligt hot mot svenska företag. Det har ju visat sig att detta faktiskt inte är sant - svenska företag utvecklas på ett väldigt positivt sätt med de begränsningar som arbetsrätten och möjligheten att teckna kollektivavtal och att binda företag vid detta ger.