Fru talman! Ulla-Britt Hagström har tagit upp en
fråga som handlar om en viss yrkeskategori där det
uppenbarligen på sina håll i landet finns en brist. Den
naturliga slutsatsen kan vara frågan om varför dessa
personer inte kan få ett permanent uppehållstillstånd.
Men jag tycker ändå det är viktigt att reda ut vad vår
lagstiftning säger i detta fall.
När en ansökan om uppehållstillstånd prövas är
utgångspunkten de skäl som åberopas i ansökan. Om
man söker asyl därför att man bedömer att man har
det behovet av skydd är det också det som ska avgöra
om den personen får möjlighet att stanna i Sverige -
inte behovet på arbetsmarknaden.
Är det så att det bedöms att det finns ett skydds-
behov och personen får ett permanent uppehållstill-
stånd står det sedan förstås den personen fritt att söka
arbete eller att komplettera sin utländska utbildning.
De utländska läkare som redan finns i Sverige priori-
teras när resurserna för att komplettera deras läkarut-
bildning fördelas.
Huvudregeln när det gäller att få ett arbetstillstånd
i Sverige är att bedömningen görs innan inresan till
Sverige. Detta var en huvudregel som infördes bl.a.
för att undvika att personer först tog sig till Sverige
och därefter fick vänta, ibland kanske långa tider,
medan myndigheterna beslutade i ärendet. Detta var
inte någon önskansvärd situation.
Sedan vill jag också säga något som har mera di-
rekt anknytning till Ulla-Britt Hagströms fråga. Enligt
vår utlänningslag finns det fortfarande möjlighet att
göra undantag från denna huvudregel för asylsökande
som finns här. Det innebär att det är ansvariga myn-
digheter som i det enskilda fallet ändå till slut kan
avgöra om en arbetsmarknadsprövning ska göras eller
inte. Där spelar naturligtvis också anknytning en roll
och vägs in som en faktor i dessa avgöranden.