Herr talman! Efter att ha ägnat en dryg timme till att lyssna på en väldigt spännande debatt om skogen tänkte jag att vi skulle ägna en stund åt dem som faktiskt lever där. Jag kommer att tala om några av de arterna i anförandet.
Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 17 om jakt och viltvård. Det är ett osedvanligt tunt motionsbetänkande i år, måste jag påpeka. Anledningen till det är att många av de motioner som senast är väckta behandlas förenklat i år. De kommer alltså inte att tas upp till debatt här i kväll.
Jag känner att jag vill klargöra det så att inte alla engagerade tittare och protokollsläsare tror att vi politiker inte har mer åsikter och tyckanden om jakt och viltvård än just det som kommer att behandlas i kväll. Jag kan garantera att vi kommer tillbaka till frågor om älgjakt, fällfångst, skarvar och småvilt vad tiden lider, men inte just här och nu.
En annan anledning till att betänkandet är ganska tunt är att ganska mycket av det som finns som riktiga förslag hänvisas till den pågående Jaktlagsutredningen. Det är bra att det nu är tillsatt en större utredning som ska gå igenom hela jaktlagstiftningen. Det är i dag en lagstiftning som är väldigt lappad och lagad under många år. Den behöver absolut ses över och moderniseras utifrån de förutsättningar som gäller i dag. Om det är vi nog överens i alla partier här i riksdagen.
Det är också jättebra att det kommer ett delbetänkande redan i augusti, om jag har förstått det rätt, som handlar om var myndighetsansvaret ska ligga. Det behöver verkligen komma så att vi vet vad man har att förhålla sig till om det ska till några större förändringar.
Det vi inte är riktigt överens om, och det som vi från socialdemokratiskt håll har varit väldigt kritiska mot, är hur enormt stort uppdrag man har gett till utredaren och vad som har blivit instoppat i maratonutredningen, som inte ska lämna sitt slutbetänkande förrän i december 2014.
Som man kan läsa i vårt särskilda yttrande till betänkandet är vi bland annat mycket negativa till att just de två jaktfrågor som regeringen mot sin ursprungliga vilja har fått i uppdrag av riksdagen att lösa har stoppats in i utredningen. Både frågan om fjälljakten och frågan om dubbelregistreringen, det vill säga den dubbla jakträtten på älg som finns i vissa områden i vårt land, ligger i utredningen och ska inte behandlas förrän tidigast under 2015.
Det är i mina ögon ett exempel på att begrava brännande och för regeringen obekväma frågor för en väldigt lång tid framöver. I varenda debatt från och med nu fram till december 2014, och det ligger som bekant ett val däremellan där vi kommer att debattera frågor flitigt, kommer regeringen och de borgerliga partiernas företrädare på alla olika nivåer att hänvisa många av de frågor som handlar om just jakten till den pågående utredningen
Man skjuter över det på nästa regering att hantera. Nog tycker jag att det hade varit smakfullt om man kanske kommit med delbetänkanden om just dessa två frågor som inte direkt är kopplade till lagstiftning på det sättet. Det är två frågor som riksdagen de facto har fattat beslut om att den vill ha lösningar på. Man kanske till och med skulle ha tillsatt en parallell utredning för just de två frågorna om man anser att de behöver utredas ytterligare. Jaktlagsutredaren har tillräckligt mycket ändå att titta på fram till december 2014.
Det finns ingen anledning att lägga frågan om till exempel fjälljakt i utredningen. Det tyder snarare på en brist på både mod och vilja från regeringen att lösa de uppgifter som riksdagen har lagt på regeringen.
Herr talman! I betänkandet behandlas frågor rörande bland annat den svenska vildsvinsförvaltningen. Det finns all anledning att diskutera den lite grann.
Vi kan göra ett litet historiskt tillbakablickande här från talarstolen. Det kanske var ett av de mindre lyckade besluten som riksdagen någonsin har fattat. Det beslutades 1981 att vi skulle utrota den svenska vildsvinsstammen förutom de 200 individer som då fanns i området kring Mörkö i Sörmland. Det gick sådär med den målsättningen. År 1987 gav man upp här i kammaren och accepterade vildsvinen som en del av den svenska faunan, och man gav upp tanken på utrotning av dem.
I dag är det lite svårt att säga exakt hur många vildsvin som finns. Det är många siffror som figurerar. Det är inte speciellt mycket färre än 100 000, men det är nog inte så många som 150 000. Det är väldigt svårt att göra beräkningar av hur stor stammen är. Den rör sig också upp och ned av naturliga skäl beroende på vilka förhållanden som råder under vintrar och annat.
Det man kan säga är att 100 000 vildsvin är väldigt många. De är också väldigt koncentrerade på vissa ställen, och på en del ställen ökar de lokala bestånden explosionsartat. Det ställer till väldigt stora problem på många områden kanske framför allt inom jordbruket.
Vi ser också en stor ökning av trafikolyckor med vildsvin inblandade. Det är rätt obehagliga olyckor. Det kan alla vittna om som har varit med. Vildsvinen blir väldigt kompakta och stora och gör stor skada när man krockar med dem.
Under 2012 skedde det 4 200 olyckor bara med vildsvin. Det är en ökning med 1 500 från året innan. Det är en ökning på i runda slängar 35 procent på ett år. Det är väldigt mycket.
Samtidigt ser vi att avskjutningen av vildsvinsstammen inte har ökat speciellt mycket. I rena siffror har den gått ned. I förhållande till stammens storlek har den legat ganska lika. Men den är uppenbarligen inte tillräckligt stor.
Det tyder på att vi måste bedriva ett mer aktivt arbete politiskt för att hantera vildsvinsfrågan innan den helt går oss ur händerna. Vissa hävdar med bestämdhet att den redan har gjort det. Vi måste vara mer aktiva med politiska beslut. Vi måste vara snabba med de besluten för att underlätta för vildsvinsförvaltningen. Vi måste också uppmuntra och ge förutsättningar för jägare och lokala organisationer att delta i framtagandet av förvaltningsplanerna och i själva förvaltningen på grund av vad jag nyss sade. Just för att stammen på vissa områden lokalt växer så väldigt fort måste vi ha en lokal förankring i förvaltningen av vildsvinen.
Även i vildsvinsfrågan hänvisar de borgerliga partierna i sin majoritetstext delvis till jaktlagsutredaren. Det är när det gäller frågan om utfodring. Vi är alla medvetna om de problem som finns kring utfodring av vildsvin och de problem som felaktig utfodring medför. I vissa fall är det sätt på vilket utfodringen sker moraliskt förkastligt. På vissa ställen är det djurskyddsmässigt förkastligt. Det är ett problem; det är ett akut problem. Men regeringen avser alltså inte att återkomma i frågan förrän i december 2014. Detta innebär i praktiken - i allra bästa fall, ska jag tillägga - beslutsfattande någon gång under våren 2015 och implementering därefter. Det är lång tid kvar för ett så pass akut problem.
I sammanhanget vill jag också passa på att skicka en liten uppmaning till de borgerliga partiernas företrädare här i kammaren att föra en kunskapsöverförande diskussion med en del kolleger som finns i andra utskott i riksdagen så att man inte där fattar beslut som inte underlättar den effektiva viltförvaltning som vi alla vill ha. I stället för att lägga ut texten om det hänvisar jag helt enkelt till vår partimotion i betänkandet från justitieutskottet om den nya kameraövervakningslagen. Där tas bland annat frågan upp om att man skulle kunna underlätta för kameror vid åtlar.
Herr talman! Egentligen finns det många frågor som man kan beröra i ämnet, men jag stannar vid detta för denna gång. Jag är helt övertygad, som jag tidigare sade, om att vi kommer att ha många anledningar att fortsätta diskussionen om jaktfrågorna och att göra det lite bredare och större.
Sist av allt yrkar jag bifall till reservation nr 5.
(Applåder)