Herr talman! Jakt är någonting som engagerar hundratusentals svenskar. Det är en viktig fråga. Jag tycker precis som Helena Leander att om man äter kött är det mycket bättre att äta viltkött än kött som är producerat på ett fabriksliknande sätt av intensivuppfödda djur.
Vi i Vänsterpartiet har en del synpunkter på vissa jaktformer som finns i Sverige. Över lag kan man säga att våra förslag handlar om att vi vill ha större djurhänsyn än vad som finns i dag. Det avhandlas inte direkt i detta ärende, varför jag inte går in på detaljerna.
Jag skulle vilja ta upp några frågor som har direkt bäring på ärendet. Den första rör det så kallade allmänna uppdraget. Det handlar om vem som egentligen ska ha ansvaret för att informera om jakt- och viltfrågor i Sverige. I dag har Svenska Jägareförbundet detta huvudansvar. Förbundet ska förmedla en objektiv sakkunskap om viltfrågor i Sverige.
Jag menar att det blir hart när omöjligt för en jägarorganisation att förmedla objektiv information. Därför tycker Vänsterpartiet och Miljöpartiet i reservation nr 4 att detta är en gammalmodig konstruktion som har hängt med sedan långt tillbaka, där det är jägarna själva som ska sköta informationen om jakt och vilt. Vi tycker inte att detta känns som en modern ordning längre. Det vore i stället fullt rimligt att alla aktörer som har relevant information att komma med - det kan vara djurskyddsorganisationer och miljöorganisationer men också jägarorganisationer - skulle kunna söka pengar från Viltvårdsfonden och bedriva informationsarbetet.
Jag skulle också vilja knyta an till det som Helén Pettersson från Socialdemokraterna tog upp, fjälljakten. Jag måste säga att det är djupt beklagligt vad den borgerliga regeringen har gjort. Strax efter valet öppnade man upp för storskalig jakt för egentligen hela Europas medborgare att jaga i de svenska fjällen. Det gjorde man genom en ändring av rennäringsförordningen. Man menade att så här måste vi göra för att det ska vara fri rörlighet i EU.
Tack och lov beslutade en enig riksdag våren 2012 att det inte var acceptabelt att det var på det sättet, utan vi uppdrog åt regeringen att föra in den tidigare lagstiftningen och därmed ändra i rennäringsförordningen. Det var våren 2012, för drygt ett år sedan, som vi fattade beslutet. Fortfarande har regeringen inte gjort ett skvatt, utan man väljer att begrava frågan i en utredning. Det tycker jag är oacceptabelt och ett svek mot den här församlingen.
Avslutningsvis vill jag understryka vikten av att vi har en generös ersättning för skador som vilda djur och i synnerhet rovdjur åsamkat. Jag tror att vi genom att höja ersättningen för rovdjursskador ökar möjligheterna för en större förståelse för den svenska rovdjurspolitiken. Vi understryker i reservation 3 att det är väldigt viktigt med en generös ersättning för rovdjursskador. Jag tycker att det är olyckligt att regeringen än så länge inte har svarat på det önskemålet, men man kan hoppas att de gör det snart.