Fru talman! Sommaren 1972 blev jag miljöpartist. Visserligen fanns inte Miljöpartiet alls då, men det som jag lärde mig och hörde som Röda Korsets dåvarande 16-åriga sjukvårdare ute på Skarpnäcksfältet, där de inresta miljövännerna från hela världen kamperade, var avgörande för mig.
I dag är alla mer eller mindre miljöpartister. Lyssna bara på denna debatt! Det är fantastiska anföranden som över huvud taget inte hördes i denna kammare fram till för några år sedan. Tack ska ni ha alla ni som har talat så väl hittills. Vad roligt att ni är med!
Till och med Moderaterna, de som under de gångna 35 åren ägnat mycket kraft åt att bekämpa miljöåtgärder och förneka sammanhang och fakta, har i dag välvilliga om än lite uddlösa reservationer om att vi ska vara snällare mot klimatet och jobba mer internationellt, bara det inte skadar de heliga vinsterna. Ta gärna replik på mig, för det här är en av årets sista och mandatperiodens nästan sista debatt!
Folkpartiet är med oss i kravet i dag på en internationell miljödomstol som verkligen skulle kunna ta itu med miljöbovarnas fortsatta framfart på planeten. Bra! Men Folkpartiet vill ju ändå börja bryta uran i Sverige. Visserligen är det en skandal i sig att kärnkraften över huvud taget fortfarande får pågå eftersom bara uranbrytningen är en katastrof ur miljöhänseende och värst drabbar - som vanligt - de fattigaste. Därför skulle inte kärnkraft och uranbrytning tåla en granskning som energisystem hos en effektiv miljödomstol. Men det kanske Folkpartiet glömde i hastigheten.
Under de 35 år som gått sedan Stockholmskonferensen och dess banbrytande arbete för medvetandet om överlevnaden på den här planeten har situationen inte blivit bättre. Det är tristare än trist att konstatera igen och igen. Miljöindikatorerna, miljöparametrarna, pekar så gott som allihop nedåt. Så skriver FN:s milleniumprojekt i sin underrapport om hållbarhetsmålet.
Här hemma är vi som vanligt bäst och klokast och har fattat mest - jag hoppas att ironin går in i protokollet - men vi kommer troligen bara att nå maximalt 24 av våra egna stolta 72 miljödelmål. För att nå ytterligare 14 stycken krävs det synnerligen kraftfulla åtgärder här på svensk botten, här där vi har både råd, kunskap, administrativ kapacitet och demokratisk kraft. Har jag Moderaterna med mig även då?
Hur ser det ut med förmågan att ta itu med den lokala och globala överlevnaden i ett land som till exempel Tchad, eller i Darfur som vi pratar så mycket om nu? Har de råd, kunskap, administrativ kapacitet eller demokratisk kraft?
Överutnyttjandet av resurser som mark och vatten, utfiskning och skogsskövling, skapar svält. Men är det vedplockning av fattiga små mammor utanför penningekonomin eller är det industriskogsskövling som är den största boven? Vem sågar av inte bara grenen som alla sitter på utan gnager bort hela livsroten till ekosystemen och mänsklig överlevnad? Det är kapitalismen i sin fulaste form. Vinst först är den regel som gäller. Men jag har fortfarande inte med mig resten av utskottet eller riksdagen ännu på att underställa världshandelsreglerna miljökonventionerna i världen. Om så inte sker, mina vänner, kommer vi till sist varken ha kunder eller varor kvar att handla med.
På toppen av det här kommer klimatkatastrofen. Christian Aid rapporterar att minst 182 miljoner människor i Afrika söder om Sahara kommer att dö i klimatrelaterade sjukdomar i slutet av århundradet - om ingenting görs. WHO har en
Disasters Report
som meddelar att antalet naturkatastrofer har fördubblats under de 30 gångna åren som mitt perspektiv är just nu. Röda Korset räknar också på sådant här. De redovisar skadekostnader till följd av naturkatastrofer under samma tid på i runda tal 655 miljarder US dollar, alltså nästan lika mycket som de rustningskostnader för militären som jag brukar angripa när jag står här.
FN:s klimatpanel, IPCC, varnar för att de 25 miljoner som i dag är klimatflyktingar kan ha blivit 150 miljoner människor i framtiden - om ingenting görs.
Till sist lär oss New Economics Foundation att länderna söder om Sahara lägger ungefär 10 % av sina samlade budgetar - det gör 57 miljarder dollar - till betalning till oljebolag. Borde inte de pengarna hellre ha gått till skolor och sjukvård? Det är sektorer som i dag får ungefär bara 5 miljarder totalt i det icke-elektrifierade Afrika.
Naturkatastroferna är
man-made
. Det är vi som hugger ned skogarna, det är vi som släpper ut växthusgaserna, det är vi som flyger alltmer, och det är vi som slösar med fossil energi och värmer upp och kyler ned med fullständigt ohållbara medel. Så en ytterst viktig men i dag sidoordnad fråga är: Vems är felet? De fossila bränslena är den stora boven och de industrier som lever av oljan och oljebaserade system.
Vi i Sverige subventionerar det här, både genom Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredits långivning liksom genom världsbankssystemet. Vi har inte bytt skifte från fossila energisystem till hållbara. Det är läpparnas bekännelse vi hör här inne i dag.
Både vi och de fattiga länderna behöver de långsiktiga och hållbara energibärarna nu. Kärnkraftens och de andra fossila energislagens era är sedan länge egentligen över. Den globala energiomställningen är, fru talman, det största av alla politiska uppdrag.
Al Gore - ni vet han som inte blev USA:s klokaste president genom åren - säger i en bok som heter
A moment of truth
att krisen är här redan. Isbjörnarna drunknar nu på Antarktis för att det är för glest mellan isflaken och glaciärerna till följd av uppvärmningen av planeten efter den fossilbränslechock som vi har genomlevt de senaste 50 åren. Men kris är både möjlighet och fara, säger han också. När väl medvetandet har satt sig hos en kritisk massa av beslutsfattare - ungefär som vi här i riksdagen som det låter i dag - kommer en resning som blir ett lyft även för oss som art, för oss människor. För, säger Al Gore, när vi reser oss kommer vi att inse att krisen inte alls egentligen handlar om politik utan är en moralisk och andlig utmaning.
Nu är jag ledsen att Rosita Runegrund inte är kvar, men jag hoppas att hon läser protokollet. Innan klimatförstöringen har gått till sin katastrofala slutfas kanske även Kristdemokraterna har kommit med på tåget och insett hur djupt omoraliskt och oandligt för att inte säga vulgärt och cyniskt det är att 2006 gå till val på sänkt bensinpris. Skam åt Kristdemokraterna!
Samtidigt har vi i Miljöpartiet i massor av år ändå försökt, och faktiskt kraftfullt verkat för, att få igenom underlättnader för andra icke-fossila bränslen, för CO2-relaterad, alltså koldioxidrelaterad, beskattning, för miljöbilsproduktion, för trängselskatter i städerna, för alternativpumpar på mackarna, för svensk etanolproduktion, för förmånsbilsbeskattning på miljöbilar, för vind- och solfångarbidrag och för direkt-el-omställning till villor. Det här har vi fått
trots
vad andra partier här inne har tyckt.
Fru talman! Mycket viktig är också klimatbeskattning av flyget. Det har levt i en fossil gräddfil länge nog. De pengarna ska gå till bättre kollektivtrafik i stället.
Men jag ska inte tjata mer om enskilda partiers tillkortakommanden en dag som i dag och om glappet mellan välvilja och förmåga. Rösta bara med oss på reservation 12 i stället, så förlåter jag er tills vidare! I den reservationen skissar vi på en verkligt riktad, kraftfull och rättvis åtgärd för att komma åt just dem som felar mot människor och klimat, nämligen företag utanför Kyotoprotokollet som överutnyttjar energi och levererar klimatförstörande produkter. Vi måste öka tempot i klimatåtgärderna. Väl utformade klimattullar som verkligen träffar rätt och tvingar fram en omställning av produktion och energisystem är en nödvändig åtgärd. Ni andra kommer att komma med på tåget förr eller senare, men ju förr, dess bättre!
Fru talman! Mina övriga reservationer är minst lika viktiga, särskilt nr 10, som jag också yrkar bifall till. Men till exempel i frågan om ett uppgraderat FN-organ för miljön har jag blivit nedröstad så många gånger i den här kammaren, så det får vara till nästa mandatperiod.
Något som däremot inte kan vänta eftersom det tar sådan tid att förbereda och arbeta in är en distinkt och heltäckande global konvention om skydd för vårt gemensamma vatten - mänsklighetens dyrbaraste och känsligaste resurs. Det var en stor tillfredsställelse för mig personligen att hela vårt utskott tog vattenfrågorna på så pass stort allvar efter att ha vandrat i öknen alltför länge - om uttrycket tillåts - att vi samlades till en stor och lyckad hearing i frågan härom månaden. Alla som på minsta vis har insett vilken akilleshäl och samtidigt vilken enorm möjlighet till en ny, god ordning, som ett enande runt vattenförsörjningsfrågorna utgör, rekommenderas att läsa bilagan till det här betänkandet från vår vattenhearing. Just runt vatten bildas FN:s nya treenighet - mänskliga rättigheter, global säkerhet och fattigdomsbekämpning - väldigt påtagligt. Det har flera varit inne på i dag också på ett bra sätt.
Vi måste säkra vatten som en global nyttighet, och vi måste säkra det som en mänsklig rättighet - inte som en handelsvara, inte som en avfallstunna, utan som vårt viktigaste livsmedel, vår viktigaste medicin och vår största livgivare. Det är på sin plats, således, med ett globalt helgande av vatten via en FN-konvention.
Begreppet "virtuellt vatten" blir till exempel mer och mer intressant. Vet du hur mycket osynligt vatten som ligger inlagrat i en T-shirt? 25 000 liter har det gått åt för att producera den, vatten som någon inte drack upp eller tvättade sig i, som någon inte fick vattna majsen med och som troligen inte ersattes på ett vettigt sätt. Vatten är alltså förvisso en miljöfråga, en ekonomifråga, en jordbruksfråga och en hälsofråga, men det är också en säkerhetsfråga, en demokratifråga och en rättvisefråga.
I vårt eget miljömålsarbete som jag omnämnde i början, saknas ett viktigt mål, det 17:e. Det brukar kallas det saknade miljömålet, nämligen ett mål om den internationella dimensionen. Vi lever inte i ett svenskt isolat. Resurserna på planeten är allas, och ansvaret är allas. Därför behöver vi bindande regler, konventioner, och därför måste millenniemålsagendan om fattigdomsbekämpning knytas hårdare till insikten om rättvist miljöutrymme och våra ekologiska fotavtryck. Vi måste dela, och dela rättvist.
Även om människans kreativitet är utan gräns så finns det två tydliga väggar för vår frihet: att inte ta mer av materien, jorden, miljön och resurserna än vad som kan återväxa, och att inte ta mer än vad som räcker åt din granne och dina efterkommande. Rättvisa mellan människor och hänsyn till den miljö som vi alla lever av är detta betänkandes politiska grundprincip för förvaltning och beslutsfattande. Många, fru talman, är bara i begynnelsen av att inse vidden av det här, och konsumtionen hos oss i den rika delen av världen får inte innebära utarmning någon annanstans. Vi behöver veta var de prylar som vi omger oss med kommer ifrån och vad de kostar planeten.