Fru talman! Det kan bero på att Moderaterna till denna dag inte har haft så väldigt stort intresse av att följa arbetet inom miljöområdet.
Regeringen är faktiskt oerhört aktiv när det gäller arbetet inom EU. Vi har haft miljöministrar som har varit besjälade att jobba hårt. Senast är det Lena Sommestad.
Det räcker med att peka på vårt arbete med klimatpolitiken där vi var föregångare. Det finns fler exempel, som kemikaliepolitiken. Vi placerade en av våra bästa tjänstemän inom ramen för Margot Wallströms direktorat när hon var miljökommissionär för att arbeta med kemikaliepolitiken. Man nådde stora framgångar och har sedan fått ett starkt motstånd från bland annat den tyska kemikalieindustrin. Det finns flera områden att räkna upp. Det är ett osant påstående att den socialdemokratiska regeringen inte är aktiv i EU-sammanhang.
Samma sak gäller FN. Det har varit ett signum inte minst för statsministern själv att jobba intensivt med miljöfrågorna både på hemmaplan och internationellt.
Under den förra valrörelsen ansåg Göran Persson att det var så viktigt att han reste till Johannesburg och deltog någon dag på världsmiljömötet. Det är väl om något en signal som markerar att den socialdemokratiska regeringen tillmäter miljöpolitiken väldigt stor betydelse.
Göran Lindblads kommentarer om IPU är väldigt irrelevanta. Jag förstår inte kopplingen att vi skulle gå omvägen över IPU. Jag redovisade att det är viktigt att vi har ett världsparlament som arbetar med de här miljöfrågorna och att vi har ett starkt parlamentariskt stöd för att arbeta med dem och förbättra situationen. Det tycker jag att Göran Lindblad ska vara tacksam för.
Till slut ska jag säga något positivt. Jag har i betänkandet noterat att Moderaterna svänger i den internationella miljöpolitiken och ansluter sig till ståndpunkter som andra partier har stått för tidigare. Det tycker jag är positivt.