Herr talman! Vi får väl se hur det fastnar i dna, men det blir säkert bra på något vis.
Det är en beskrivning av verksamheten. Detta ödelägger våra bottnar. Det är klart att ingen stöttar ett fiske som ödelägger våra bottnar. Om vi nu diskuterar det svenska fisket, som vi ändå har störst påverkansmöjligheter på om vi talar om det nationella utrymmet, har vi gått från ett läge till att det fiske som pågår i dag trots allt inte ödelägger våra bottnar. Det vill jag påstå. Det finns en utveckling och en förhoppning om att det kan bli ännu bättre.
Jag tror inte alls som Jens Holm att ett förbud driver på utvecklingen. Svenskt fiske är inte i det läget att vi kan lägga bottentrålningen åt sidan och sedan hålla på att jobba med trålar och tro att det svenska fisket kommer att finnas kvar.
Precis som jag nämnde i mitt anförande är vi vid en kritisk punkt, eller i alla fall i närheten av en kritisk punkt. Fisket måste vara av en viss omfattning för att det ska ske en utveckling. Annars har vi på något vis lagt ned det. Det är där vi är i dag. Jag känner inte alls den oro som Jens Holm känner för att denna utveckling inte kommer och inte heller för att vi ödelägger några bottnar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik
Vid något annat tillfälle har vi diskuterat trålningen i Kosterhavets marina nationalpark. Den har man skyddat för att den har en sådan rik bottenfauna, och där har det ändå trålats i drygt hundra år. Den trålning som sker i dag är oerhört reglerad jämfört med vad den har varit tidigare. Precis som jag har framfört tidigare var den reglering som skedde där medan fiskarna tog ett stort ansvar en förutsättning för att nationalparken skulle komma till över huvud taget.
Jag ser hoppfullt på att vi kan få ännu bättre redskap, men jag tror absolut inte att ett förbud är vägen att gå.